visar sin allmakt? Och hvem kan för öfrigt kalla dem fattiga? Har inte Vår Herre rikligen välsignat dem med sunda och friska barn? Se, det är deras rikedom! Och hade deras hjertan varit uppfylda af den sanna, den äkta, den riktiga kärleken, så — så —»
Fröken Ludvigsen stakade sig litet.
»Nå?» frågade en modig ung dam.
»Så» — fortfor fröken Ludvigsen med värdighet, »så hade vi nog också fått se, att deras lefnadsväg tagit en helt annan vändning för dem.»
Den modiga unga damen stod der med skammen.
Det blef en paus, under hvilken fröken Ludvigsens ord sänkte sig djupt ned i allas hjertan. De kände alla, att detta var sanningen, all oro och allt tvifvel, som kanske fans hos en och annan, försvann; och alla styrktes i sin sköna och orubbliga tro på den sanna, den äkta, den riktiga kärleken; ty alla voro de ogifta.
