griper den, som kommer för nära en maskin, för att, sedan den virflat henne rundt i ett kort lif af skam och förnedring, med en maskins obevekliga punktlighet släppa af henne i en vrå, der hon okänd och oigenkänlig kunde sluta denna vrångbild af ett menniskolif.
Då blef hon, som det stundom händer, »upptäckt» af en rik och högt uppsatt man, i det hon som ett fjortonårigt barn sprang öfver en af de bättre gatorna. Hon var på väg till ett mörkt rum inåt gården vid Rue de quatre vents, der hon arbetade hos en fru, hvars specialitet var balblommor.
Det var ej blott hennes utomordentliga skönhet, som fängslade den rike mannen; hennes rörelser, hennes väsen och uttrycket i dessa halffärdiga drag, allt tycktes honom antyda, att här fördes en strid mellan en ursprungligen god karaktär och en begynnande fräckhet. Och som han egde den öfverflödiga rikedomens oberäkneliga nycker, beslöt han göra ett försök att rädda det stackars barnet.
Det var ej svårt att bemäktiga sig henne, eftersom hon ej tillhörde någon. Hon fick ett namn och sattes i en af de förnämsta klosterpensionerna, och hennes välgörare hade den glädjen att iakttaga, att de onda skotten vissnade bort och försvunno. Hon utvecklade en älskvärd, litet indolent karaktär, ett felfritt, stilla väsen och en sällsynt skönhet.
