| 4 | Werldenes Förwanskligheet. | Werldenes Förwanskligheet. | 5 |
Rätt slijk för andrings laag är Jorden undergifwen/
Snart är hon Jord/ ock snart til Gräs ok Örter blifwen;
Snart säd/ snart annan Fruckt/ som sen förtäres opp:
Thäd förr waar Jord blijr då til Seenor Kött och Kropp.
Män som alt Wattn sist til Hafwet åter-länder/
Altså hvad Jordiskt är/ til Jorden åter wänder:
Från Öster/ Wäster/ Sör/ och från wår kalla Nord/
Så wij til samma Mål/ wij läggioms need i Jord.
Är thäd ey klagan wärdt/ at wij Guds ädla Gåfwor/
Wår vngdoms Mood ok Mackt/ mång Jordsens sköna Håfwor/
Eij längre til wår lust ok nöije niuta få;
Bäst wij thermäd umgå/ så mäst mij ther ifrå!
Regnbogan mång-let syns/ tå han sin Himmel målar/
Strax är han swunnen bort/ ey meer mäd Färgor prålar:
Så går thäd måd wår Kropp/ han är en bildad mull/
Nu står han stark ok rååt; strax signar han omkull.
I Spånor/ Halm ok Strå/ Eldslogan lätt uptändes;
Män see dock til hur snart han brunnen är til ändes!
Så går thäd med wårt Lijf/ som sig så täckt framteer/
Nu lyser thäd så liufft; strax synes thäd eij meer.
Ach Himmel! hwij är dock wårt Lijf så stackot blifwit?
Hvij haar Naturen eij oss tusend Åhr med-gifwit;
På hvilka wij Guds wärk å Jorden måtte see/
Alt til den Högstes lof/ ok wår förnöijelse!
Män hvad! Ach hvad will iag/ tig Gud/ min Gud förskrifwa!
Will iag mäd mitt förnufft i tin Rådkammar klifwa!
Förlåt O store Gud/ förlåt mitt öfwerdåd:
Wij farom will/ män tu äst rätt i all tijn Råd.
Thess iag mäd all min hog uppå tin godhet tänker/
Ok til then wissa Tröst mitt heela Hierta läncker:
Om nu en Sorgedag min Kropp bortröfwar hän/
Skal sist en Glädiedag mig honom giee igän.
| 8. I | A ij | 12. Ty |
