| 8 | Werldenes Wandring | Werld. wandring/ afmålad genom en Siöfart. | 9 |
På werdsens yppna Haaf haar oss wårt öde satt;
Wij wanckom af ock til/ wij ymsom daag mäd Natt:
Wind/ Mootwind/ Lugn ock Storm tilskifftes finnom wij;
Mång dödlig farligheet wij blinde swäfwom i.
Mång prydlig land ock strand wij skådom här ock där;
Til mången herligh Öö wij läggiom mäd begär:
Män skada! man eij weet hvad Örter man där får/
Mångt Suckersött Förgifft wårt Sinn ock lijf för-rår.
Står Seglet fullt ock stint/ yfs man af Lyckan good;
Hvar wåg tå hötter opp wårt arma ställta Mood:
Strax lyckan widrig är/ haar Modet sagdt go-Natt:
Förtwiflan/ Sorg ock harm/ haar då dess rum besatt.
Nu seglas lustigt af/ nu går för Wind och Wåg/
Thäd bär så lyckligt dijt man fijker mäd sin håg:
Män snart är Stormen wäxt/ ock snart är wädret länkt;
Man offta drifwen blijr dijt man haar aldrig tänkt.
Ja/ offta skeer/ ty wärr/ thäd bär så lijte wijd/
At Skeppet får en Stööt/ ock därmäd siunker nijd:
Man seglar för tu skööt/ ock störtes need i qvaaf;
Man ährnar sig til Lands/ ock får i Siön sin Graaf.
Säll then som fooga kan sig wijsligt effter Winn/
Ock när han blås förstarkt/ taar somlig Seglen in:
Sand-reflar/ Klippor flyr/ seer sig alt waarli för/
Ock när han bördfast är/ mäd tålmod wäntar Böör.
Ja säll den efftergår den rätta Segel-Nåål/
Den sanna Stiärnans Lius til thäd utwallda måål:
Fast haffens Böllior blå anfäckta Boord ock Stamn/
Han effter faran får dock sist en önsklig Hamn.
Du stoore Gud som oss ock Werlden skapat haar/
Du ock wår gode Gud/ wår Tröst ock Styrman waar;
Din liufwa Nådes-Wind wår Hiertan röra lätt/
Så skeer at wij til tig framkommom wäl ock rätt.
| 6. Ja/ | B | III. |
