en holma som thå kallades Kidhiaskäär, Magnus stichtar clöster och gör godh skickelse i rikit.Han stichtade och gråmunka clöster i Arboga, teslikes i Lincöpung, och mykit annat stichtade han och giorde, ther han epter som hans sinne war, wille gierna föröka gudz tienist med.
Man seer i fortijdhen monga merkeliga förstar och andra myndoga män haffua warit, som mykit haffua ther om beflijtat sich, at gudhi skulle skee tienist, och ther haffua the mykit kostat vppå (gudh giffue the hade altijdh drabbat then retta gudztienistena) och för sådana theras flijt haffuer gudh giffuit them welsignelse, och alt haffuer gått så lyckosameliga til med them, at jw mera the haffua bort giffuit, jw mera haffuer theras godz förökas, och theras anslagh haffua hafft stoor framgong. Men med them som vtan alla beskedeligheet wilia altt rappa til sich, kan Gudh then konst, at såsom hijne som gåffuo, icke bliffuo ther aff fatighe, så skola icke heller the som oredeliga i gen tagha, bliffua ther aff rijke. Beskedeligheet wil Gudh haffua bådhe med giffuande och i gen taghande.
Widh tolff hundrade, fyra och ottatiyo åår epther Christi byrdh, begynte konung Magnus göra godh skickelse och ordinantie i rikit, och giorde han noghor besynnerlig lagh som konung Birger vpreknar i sine laghboock. Aff huilkom then är en, at bönderna icke skola wara plichtoge til at giffua noghrom weghfarande mannom kost och täring, vtan för peninga, Så at bådhe hoffmän och alle andre skulle gesta för theras peningar, och hölt han ther med så starkan agha i landet at ingen motte göra bönderne noghot öffuerwold eller tagha them noghot i frå vtan peningar. Och ther aff kom thet at then menige man i landet begynte kalla honom Ladhulåås, ty han befalte bondhanom göra knappen för ladhuna at fää och annan booskap icke skulle gåå ther in, Men för them öffuerwold göra wille, skulle han som konungen war wachta bondans ladhu, han wille settia ther sådana låås före, at ingen
