beseglatt haffuer. Så kom han och offta obestond åstadh emoot konung Magnus, för hwilkit han war offta med godho förmanat at han skulle skicka sich som en ärligh man bordhe, War han och teslikis banlyster, men thet kunde alz inttet hielpa, vtan han giorde med sitt oskäligha och okyska liffuerne stoor forargelse i bland folket. Ther fore rådde hertog Benct hans brodher, och flere aff rikesens råådh, konung Magnus ther til, at han skulle lätha tagha fatt vppå honom och settia honom ther han wore förwarat, Och doch halla honom som erlighit och swarlighit wore, och gåffuo the ther theras breff vppå, at the sådana rådh vthgiffuit hade. Waldemar fongen.Ther fore läät thå konung Magnus gripa konung Waldemar och satte honom fongen på Nycöpungs sloott, epter Christi, byrdh tolff hundrade otta och ottatiyo åår. Algut och hans söner.På then tijdhen war en riddare i Westergötzland som heet her Algut, och han war biscop Bryniolffz fadher i Skara, och han hade monge andra söner, en aff them som heet her Folke, toogh med wold her Swantopolks dotter, jungfru Ingrid, och rymde mett henne til Norige, Och war samma jungfru trooloffuat enom Riddare i Danmark som heet her Dauid Torstenson. Strax ther epter bleeff her Algut gripen, och her Rörick hans son med honom, Men the andra hans söner som war her Pedher Canceleren, her Benct och her Karl, flydde och til Norige, Om the haffua alla warit i rådh med her Folka, eller haffua the och noghot annat giordt emoot konungen kan man icke weta. Biscop Bryniolff stodh och ganska illa med konungenom, för sins fadhers och brödhers skuld, och giorde han stoor förplichtilse ther vppå, at han icke skulle wara sina brödher som landflychtige wore i noghon motto bijstondig, war han och goodh för sin fadher at han skulle löösz warda. Samma år kom vp en owilie emellen bönderna på Gotland och borgarene i Wisby, så at the kommo til slaghs til
