the än nw at thet yttersta skulle wara werre än thet första. Ther före förmanade the honom både scriffteligha och mundtligha, at han skulle achta sitt biscops embete, och inthet befata sigh med werldsligitt regemente, anseendes at han sielff och altt hans clerekerij hade nutit hans förra regemente til alt ondt, Men han achtade sådana theres rådh intet, vtan togh thet til wederwilia, at the honom sådana rådde. Erchebispen wille dragha bönderna ifrå k. Karl.Och än thå at erchebispen, och the andre som med honom höllo, wille dragha bönderna ifrå konung Karl, så wille the doch thet aldrigh bekenna, at the wille haffua konung Christiern igen, Kan och wel så hända, at the icke haffua alle warit widh thet sinnet at han skulle komma til riket igen. Icke bekende the heller, at the wille plat fördriffua konung Karl aff riket, Vtan the wille at han skulle taghit itt slott, Åbo heller något annat, med någhon förläning ther til, eller och bliffuit i Wadstena eller annorstedes huar honom hade tecktz, och inthet befata sigh med noghot regemente. Sedhan wille the haffua skifft riket i fyra deelar, och the skulle så haffua warit fyre som riket regera skulle, Och än doch sådana wardt föregiffuit, så kunde lickuel bönderna och andre flere thet wel merkia aff erchebispens breff och anslag, at han jw meente konung Christiern, ehuru the andre som med honom woro kunde wara til sinnes. Nw woro bönderna erchebispen mykit benegne, och hade mykit lagdt sigh vth för honom emoot konung Christiern, Men the woro och nw konung Karl wel benegne, och hade stoorligha åstundat och begerat honom i gen. Ther före war nw thet then menige mandz wilie, at the skulle förlijka sigh, halla fridh och bliffua så bådhe widh macht, Ty bönderna woro nu trötte aff örligh och begiärade fridh, och sadhe sig wilia halla medh honom som fridhen wille halla. Och effter thet konung Karl wille och gerna haffua fridh, therföre höllo bönderna sigh meera til honom än til erchebispen, aff huilkit
