honom Stocholms slott och stadh, och han bleeff åter almenneligha hyllat för rikesens herra och konung. Erchebispens wener sadhe honom och huldskap och mandskap, til. Så skickadhe och konung Karl her Christiern Benctsson med breff til erchebispen som war på Öland, och wille än tå wendt all ting til thet besta. Men erchebispens regemente hadhe tå enda, Han hade twå resor skildt konungen widh riket, Gudh tilstadde icke, at han skulle giöra thet flere gånger. Erchebiscop Jöns död 1467.Ther medh bleff erchebispen dödh på Öland, fögho bettre än en älende man, widh fäm wikur effter konung Karl hadhe fått Stocholm in. Och konung Karl begynte fara om kring i landet, och handhladhe med then menigha man i riket, och honom til sades huldskap och mandskap. Men Calmarne och Öland medh någhra andra landzändar höllos än tå konung Christiern til handa, Ther före stempladhe han genom sina wener alt thet han kunde emoot konung Karl. Lodouicus aff Antiochien.Och aff hans tilskyndan kom en til Calmarne Lodouicus widh nampn, han screff sigh vth för en patriarch aff Antiochien, och en herra öffuer heela Europen. Samme Lodouicus screff alla biscopar, prelater, och meniga adhlen til her i riket, och stemde them alla til sigh, Och sadhe han sigh för then skull kommen wara, at han wille göra fridh riken emellan. Och för hans scriffuelse skul wardt en stoor twist i riket, ty somblighe meente man skulle wara honom lydigh, och somblige sadhe ther ney til, Men konung Karl stilladhe thet bullret, och gaff före, at wij här i riket wore en sådana fremmande man inthet plichtige. Så bleeff tå beramat itt herramöte i Halmstadha emellan konung Karl och konung Christiern, på Sancti Olaffs tijdh, Ther komo bådha parternes fulmyndigha sendebodh. Konung Christiern begärade at konung Karl skulle låta honom riket vp, Men konung Karl war öffuerbödigh, at saken motte komma i retta, så at ther motte dömas om, huilken there bättre rett hade till riket. Til sådana
