the Suenske herrar monga förläningar vth sigh emellan, och monge fingo förläning som sådana aldrig tilförenne hafft hadhe, menandes effter som vthloffuat wardt, at konung Christiern skulle alt sådana gilla. Och sendes konungens dagtinges breff och förlijknings til alla landzendar, ther han stadhfeste all then dagtingan som hans capitenere i Vpsala giordt hade. Och alle the som här i riket någhot nampnkunnoghe wore, icke alenast aff adhelen, vthan jemuel och bönder, såsom konung Eric i Närdauij, och andre sådana, fingo besynnerlig wenskaps och fridzbreff vp ifrå Danmark, Så at nepeligha noghon tijdh tilförenne som tå skedde, hadhe så mong breff på en tijdh aff någhon konung vthgångitt, och meera giorde breff än swerdh. The Danske och Suenske fingo ey komma til orda med frw Christine.Effter thet nw at frw Chirstin och the som med henne woro icke wille besökia mötet i Vpsala, wordho tå bådhe Suenske och Danske så öffuer eens, at the wille dragha närmeer in moot Stocholm, förmodhandes at the skulle än tå komma til orda med frw Chirstine och them som med henne höllo i Stocholm. Och så komo the widh trytusend stark til Spånga, ther sende tå erchebiscop Göstaff mester Henric Sledorm, och biscop Mattz sende sin cantzeler mester Olaff Petri medt leyde breff och munligh befalning, til frw Chirstine och hennes medhåld, begärandes them til orda. När sendebodhen komo på Norremalm, war yttersta broon vpkastat så at the icke kunde komma in i stadhen, men en aff rådhmennenar ther i stadhen, kom och taladhe medh them, och sadhe sigh wilia gå til frw Chirstine, och weta them swar, om the skulle komma in eller icke. Medhan the så nu stodho widh brooendan, och wente effter swar, begynte Moens Green som tå war på Helgeandzholman skiuta åth them med skerptinor och hakabyssor, så at the nödhgadhes oförtöffuat dragha sine wägh igen, Annor swar fingo the intet, och komo ther med til Spånga igen.
