tre hans söner, warder mykit sagdt, som icke kan sant wara, ther före läter man thet bestå.
Östen.När Vrbar dödh war, bleff Östen hans son konung epter honom, och epter thet the i Norige hade slagit hans brodher Nore i hääl, som theres konung war, ther fore satte han them en hund til konung, them til håån och spott, och läät öffuer Norska män itt sådana bodh vthgå, at huilken som icke giorde them hundenom sådana tienist, som han sinom konunge göra skulle, honom skulle ledh frå ledh huggen warda. Men then Danska Crönekan segher at han heet Gunnar som gaff them Norskom, then hunden til konung, han kan (til ewentyr) haffua warit konung Östeens häärhöffwidzman, och så giordt på sin herres wegna, thet han giorde.
Syolm.Epter Östen wardt Syolm konung i Swerige, och hans tienare seyas haffua drängt honom vthi itt myödhakar. Then Danska Crönekan talar om en konung som här skulle haffua warit longt tilförenne och heet Hunding, at han drängte sich sielff i itt myödhakaar, kan henda at thet ena ryktet är kommet aff thet andra.
Swerker.Thå Syolm war dödh, bleff Swerker hans son konung epter honom, och han war en mechta stark man, ther aff gick en sådana fabele vth om honom, at han kunde slå sin näffua vthi en hårdan steen vp til almboghan. Thet haffuer så warit wore förfädhers pläghsidh, at the beteeknade stora krafft och macht med sådana fabeler, Ther före seya the om sombliga kiempar, at the haffua rykt vp med rööter, stoor trää och slaget sina fiender med, The haffua stora stenar, som andre icke lyffta kunde, kastat theres fiender med, och annat sådana ther stoor krafft behöffdes til, som nogh är merkiandes aff then Danska Crönekone, ther full är med sådana fabeler, och ther moste han haffua acht vppå som henne rätt förstå wil. Man seer clarliga, at woro förfädher i hedendomen, haffua mera lust
