talas om itt mynt som kallades Sterlingar. Myntet. Så med tijdhen begynte myntet förwerras ock settes kopar ther til med, och bleeff så åtskildnat i myntet, at thet gambla kallades mark, öre ock ortugh i silff, Men thet som kopar war med vthi, kallades mark, öre och ortugh, reknade eller talda. Tala och gambla laghböker om dobbel mark, karlgilla, och köpgilla, och mark karlgil synes haffua warit bettre än mark köpgil, Ja mark karlgill kan, tilewentyr, haffua warit mark silff, och thet andra myntet haffuer kallas köpgilt, Ock ware nw noogh talat om tetta stycke.
Adelwardh och Staphan.Thå nw förnemde Adelwardh och Staphan hade en tijdh long predikat i Sichtuuna och ther om kring, ock konung Stenkil war sielff Christen worden, foor samme Staphan in i Helsinga land och omwende ther monga til Christi troo, oc bleff på thet sijdzsta ther öffuer slaghen, som en part meena. Men Adelwardh bleeff qwar i Vpland och predikade i Sichtuna, Byrköö och annorstedes, och war endeels förhastig at niderslå theres affgudhar och vpbrenna theras helgelundar, Och rådde konungen honom thet, at han icke skulle slå nidher affgudhanar, ty at ther komme vproor vtåff, bådhe emoot honom som konungen war ock sådana predikare hade kallat in i landet, och teslikes emoot them som predikade. Men thet rådh som konung Stenkil vthgaff, wardt intit achtat, ther fore bleeff itt stort vpror, och konungen seyes sielff haffua fallit i frå Christi troo i gen, menandes sich ther med wilia stilla folket, men thet kunde intit hielpa honom. Ther fore bleeff han och slaghen ther öffuer, wardt teslikes Adelwardh ock slaghen, och begraffuen i Byrköö, Ty at folkit war alt förmykit bullersampt wordet, ther aff at theres stora affgudhar widh Vpsala niderslaghne woro. The godhe men Adelwardh och Staphan hade ena godha mening, men liten beskedeligheet, och för then skul föll thet ååter snart nidh, som the med theres predikan vpbygt hade. Ther hörer beskedeligheet
