»Nej, och det är ingen, som misstänker mig.»
»Godt. Hör nu på mig. Fröken här har berättat mig alltsammans. Först var jag inte säker på, att man kunde lita på er, men nu tror jag det. Därför säger jag er också rent ut, att vi ha beslutat oss för att skrämma Monks till att rycka fram med hvad han vet. Men — men om detta inte går för sig, måste ni utlämna juden åt oss.»
»Fagin?!» utbrast Nancy och tog ett steg tillbaka. »Det gör jag inte — aldrig! Han är en djäfvul och har varit värre än en djäfvul mot mig — men jag gör det inte.»
»Hvarför inte?» frågade den gamle herrn.
Noah och Nancy på Londonbron.
»Det har jag redan sagt fröken», svarade Nancy bestämdt. »Hon
ger mig nog rätt. Och så är det också det, att har han lefvat som
en usling, har äfven jag lefvat som en usling. Det är ingen, som
har angifvit mig, därför anger häller icke jag någon.»
»Nåväl, skaffa oss då tag i Monks! Jag lofvar er, att ingen annan skall råka illa ut. Vi ska bara pressa ur honom sanningen. Det är förmodligen saker ur Olivers historia, som det skulle vara obehagligt att få fram inför offentligheten.»
»Men om Monks inte vill tala?»
»Juden skall inte bli ställd inför rätta, om ni inte själf samtycker till det.»
