»Om villan i Chertsey, Bill, hvad?» sade juden halfhögt och ryckte sin stol närmare honom.
»Ja, hvad är det med den?»
»Å, ni vet mycket väl hvad jag menar, Bill», sade juden. »Inte sant, Nancy, han vet hvad jag menar?»
»Nej, det gör han inte», svarade Sikes vresigt, »eller också vill han inte veta det, hvilket kommer på ett ut. Tala ur skägget nu och nämn sakerna vid deras rätta namn! Sitt inte där och nicka och blinka och tala i gåtor, som om det inte vore ni, som hade hittat på det inbrottet! Hvad är meningen, för fan?»
»Tyst, Bill, tyst!» sade juden, som förgäfves sökt häjda hans utbrott af förbittring. »Någon kan höra oss, Bill, någon kan höra oss!»
»Ja, låt dem höra, hvad bryr jag mig om det?» Men som Sikes verkligen brydde sig om det, dämpade han vid närmare eftertanke rösten och blef lugnare.
»Nej, naturligtvis», sade juden inställsamt, »det var bara därför att jag alltid är så försiktig. Ja, Bill, det är alltså fråga om villan i Chertsey; när skall det ske, Bill, hvasa? Ett sådant silfver, å, ett sådant silfver!» Han gnuggade sina händer och höjde ögonbrynen i väntansfull hänryckning.
»Det blir inte alls af», svarade Sikes kallt.
»Hvafalls? Blir det inte af?» Juden sjönk tillbaka i stolen.
»Nej, åtminstone går det inte så lätt som vi hade tänkt.»
»Då har man inte heller gått till väga på rätta sättet», sade juden, blek af harm. »Säg inte mig det.»
»Jo, det säger jag», svarade Sikes. »Toby Crackit har smugit sig omkring villan i fjorton dagar, och han har inte fått någon af tjänstfolket att nappa.»
»Ni vill då väl inte inbilla mig», sade juden, som blef spakare, ju hetsigare den andre blef, »att ingen af de bägge tjänarne låter muta sig?»
»Jo, det är just det jag påstår, den gamla frun har haft dem i sin tjänst i tjugu år, och om ni också bjöd dem femhundra pund, vilja de inte vara med.»
»Ja, men fruntimmerna då, min käre vän, fruntimmerna! Kom ihåg, hurudana fruntimmer äro! ... inte ens den oemotståndlige Toby Crackit?»
»Nej, inte ens den oemotståndlige Toby. Han säger, att han har gått i löspolisonger och gul väst hela tiden han gått där nere och passat, men det hjälpte inte.»
Juden funderade ett ögonblick. »Han borde ha försökt med mustascher och militärbyxor», sade han sedan.
»Det försökte han också, men det hjälpte lika litet.»
Juden såg helt häpen ut vid denna underrättelse, satt och funderade litet, suckade sedan djupt och sade, att om Toby Crackits rapport var riktig, var det väl ingen annan råd än att uppge saken.
