6.
I Vatten.
Vi hafva redan i det föregående talat om ägoskilnader i sådana vatten, som enligt äldre och nu gällande lagar kunna komma under enskildas eller communers äganderätt, men redan våra äldsta lagar omnämna vatten, som väl kunde för vissa ändamål brukas och nyttjas af en hvar, men icke med andras uteslutande förvärfvas och besittas (res communes omnium), och, för fullständighetens skull, torde det vara nödigt att uppgifva lagstiftningens bestämmelser för gränserna omkring dessa vatten.
I Westgötalagen (Aditt. IV: ii: 3, 4) uppräknas under namn af Almænnigs vatn, Almænnigsær vissa sjöar och åar, men dessa synas hafva ägt den med allmänningsskogarne gemensamma egenskap att vara en hela landskapet, med andras uteslutande, tillhörig odelad egendom.
I Svealagarne deremot förekomma stadganden om vatten, hvilka hade sådana egenskaper, som vi här ofvan antydt. Upl.L. säger i 22 Kap. 3 §. WB.: Liggær sund byæmellum hundæræ ællr folklande, þæt sund a wæræ tiu alnæ brett, aldræ mannæ leþ. Bata leþ fæm alnæ sum æi ær almannæ leþ. Härmed öfverensstämmer y. WML. BB. 22: 3 blott med den skilnad, att måttet här är 12 alnar för allmän led och 6 alnar för båtled. SM.Lagen åter inskränker icke dessa föreskrifter endast till sådana vattudrag, som ligga mellan byar, härader eller folkland, utan säger i allmänhet att leþsund, som är allmän led, skulle vara 10 alnar och båtled 5 alnar, och tillägger äfven, att om skiljaktiga meningar uppkommo, huruvida roddrum i vattendrag behöfdes eller icke, skulle sådant bestämmas och afgöras af 12 manna vitnen. Det enda ändamålet med dessa stadganden var således communicationernas underlättande och befrämjande för alla utan undantag, och för detta allmänna bästa måste den enskilda äganderätten maka åt sig[1]. I lika allmänna ordalag, som SM.Lagen begagnar, stadgar ock Hels.Lagen WB. 14: 1: Ligger allmanna leed til hafs ock fra liggi þa þriþiung obygþer a dypi, och här förekommer nu den tredjedel, som
- ↑ Denna grundsats återfinner man äfven Æ. Frost. Lov. XIII: 9 der det heter: En um þær är aller er eigi eru flotrennar, þá scal gerda yfir ef vill, oc á hann jord bádum megin til. En ef þeir er fyrir ofan sitia segia at eigi var svá gört um daga ólafs hins helga. Þá fari þæir til oc festi lög fyrir oc leggi fimtarstemna och nióti sá vitnis sins er gerdi.
