lappmarkssocknarnas vanliga skogar men blott samma skogslag gällande äfven för dem, så skulle följden blifva, att det nedre landets skogar finge en välbehöflig hvila, under hvilken deras nu allvarsamt hotade bestånd kunde försäkras och de åter blifva värdefulla skogskapital med jämn afkastning.
Och vidare skulle de solida sågverken genom den i början starkare, sedermera något minskade[1] tillgången från lappmarksskogarna kunna hålla sin tillverkning uppe vid den höjd, som motsvarar deras verkliga årliga tillgång af moget virke från deras respektive skogskapital. Detta spelar en stor roll ej blott för sågverks- och skogsägarne men i ännu högre grad för den talrika arbetarbefolkning både vid sågverken och i skogarna, som, om rubbningar i de stora sågverkens jämna drift uppstår, blifver den mest lidande och ofta dömes till hunger eller emigration.
Det är klart, att då jag talar om solida sågverk, menar jag endast sådana, som basera sin affär på eget skogskapital, hvilket under en rationell skogsvård och en rationell skogslag aldrig bör kunna förminskas utan gifva jämn afkastning och följaktligen jämn arbetsförtjänst. Sågverk utan eget skogskapital kunna nog ur affärssynpunkt vara solida, men från skogssynpunkt böra de ej anses vara det.
- ↑ I början starkare tillgång från lappmarksskogarna, emedan alla skadade och öfvermogna träd måste så fort som möjligt afverkas. Den senare något mindre men normala tillgången bör ej kunna föranleda minskning i produktionen, ty då börja nedre andets skogar åter gifva afkastning.
