snarast möjligt avlägsna skogseldarnas passiva bundsförvanter, de skadade och övermogna träden.
Från en annan mindre beaktad synpunkt visa sig i synnerhet de skadade och äfven, ehuru i ringare grad, de öfvermogna träden farliga för skogens sundhet. De äro nämligen de huvudsakliga bärarna af de parasiter, såsom skadeinsekter, svampar, lafvar m. m., hvilka hemsöka skogsträden. I de allra flesta fall där jag varit i tillfälle att undersöka träd, som lidit af sjukdom förorsakad af djur- eller växtparasiter, har jag kunnat konstatera, att trädet i fråga äfven lidit af yttre skada, förorsakad af eld, af fallande träd, af betande kreatur eller af åskslag o. d.
De nämnda parasiterna utveckla och föröka sig i de flesta fall med stor hastighet och, ehuru de företrädesvis älska skadade ej livskraftiga träd, kunna de säkerligen, där de få tillfälle till ostörd massutveckling, äfven blifva olycksbringande för frisk skog. Således kunna de skadade och öfvermogna träden betraktas äfven som smittbärare och sjukdomsspridare och böra därför så fort som möjligt bortskaffas.
Visserligen tillåta de skogslagar, som nu äro i kraft, afverkningen af skadad och öfvermogen skog, men, hvad lappmarkerna beträffar, är denna tillåtelse ej af stor nytta, ty, till följd af utsyningstvånget och dess ofvan påvisade olägenheter, är det ej möjligt att afverka mer än en ringa del af det, som borde genast borttagas. Mångenstädes i lappmarksskogarna ligga också massor af redan kullfallen skadad och öfvermogen
