mig sådant bekant, bör ingen räkna mig till last, hvad jag anfört om STYRBJÖRNS sista strid, och i Historierna om GUNNAR GRÖPA och BLOT-SVEN. Hvarken är jag thärföre så godtrogen, som en vidskeppelig Catholique, fast jag, kanske, anfört hans dickter; Eller är tvärtom min otro nog stor, för att neka alla undervärk, som sägas skedt i Församlingens början vid Hedningarnas omvändelse. Marc. XVI: 17.
Jag vet, att thet är fel hos en Historicus, som förtjenar Satire, att villja ingå i Prinsars och andra Personers afsigter vid theras göremål, och att intet sker lättare, än att i sådant fall taga quid pro quo. Thet man sig på thet alldraprägtigaste kan föreställa såsom driffjäder til något stort företagande, tör dock haft ett oändeligen slättare utseende i Hjälltens hjärne, och thär bestått i en caprice, en öfveriling, ett beslut, som haft i bör-
