ligen trottsa sina fiänders uträkningar, ej allenast beslöt att tåga landvägen till UPSALA, utan ock, för att göra them än mer bestörrta, lät sätta elden på hela sin flotta. Thärigenom ville han å ena sidan visa, thet han ej frucktade att slås till lands, och å then andra, att thes follk nu borde dö eller vinna, sedan them allt hopp om undanflygt vore betaget; Stor svaghet hos en Prins, som tarfvar läna mod af förtviflan. Men STYRBJÖRN var alldrig så försigtig i sina rådslag, som modig och oförvägen i theras utförande. Thet gick honom här, som merendels gå plägar alla them, hvilka göra först och tänka sen. Medan STYRBJÖRNS Solldater voro sysselsatte med sina skepps uppbrännande, lagade HARALD, att ordningen skulle komma sist till hans, eller skedde thet elljest så af en händelse. Visst är, att när STYRBJÖRNS skepp antingen stodo i ljus låga eller voro lagde i aska, tog HARALD sig thäraf lägenhet, att svika honom, och lägga ut i Mälaren med sina. Man kan snarare föreställa sig, än beskrifva, med hvad harm STYRBJÖRN åskådat så-
