troddes vara THOR. Han skall sjungande besvärat sig öfver STYRBJÖRN, och sagt, att han vore retad af STYRBJÖRN till vrede, och hvarföre han skall beslutit hans undergång. Tvärrtom skall hos ERIK en annan man vist sig, som skylt ansigtet med hatten, och gifvit Konungen ett rör, med råd, att han skulle kasta thet såsom ett handspjut på STYRBJÖRNS krigsmagt, och thärvid säga the orden: J hören alle ODEN till: vanligt talesätt i the hedniska besvärgningar. Thet rådet skall ock ERIK lydt i påföljande slag. Om sådant dicktades af Afguda-Prästerna, för att sätta mod i Konung ERIKS follk, hvilket jag är gärna benägen att tro, eller sådant har annan grund; lämnas thärhän. Så mycket är visst, att ERIKS Krigsmän med större förtröstan och hopp om seger gingo till slags, än STYRBJÖRN och hans follk, som anade sin förestående undergång.
§. 21.
Efter thenna och thylik öfvad vidskeppelse, gick ändteligen slaget för sig
