liga skönhet, och blott thet värkeligen är, ringa sköter om att kallas.
Thet kommer nu allenast thärpå an, om jag varit uti omständighet, att gifva ett sådant arbete sitt rätta skick, efter thet ej är nytt, att i en oförfaren mästares hand blifver thet prägtigaste ofta ej annat, än vanskapeligt. Men jag kan ej svara här i min egen sak. Att berömma eller lasta mig sjelf vid närvarande tilfälle, vore lika orimmeligt. I thet förra vorde jag visande en barnslig fåfänga, en svaghet utan exempel, tjenlig til ämne på Theatren. I thet senare skulle ingen tro mig, att jag talte af hjärtat. Thet är allmänt, att man älskar sitt eget: en grund til all annan kärlek. Och thessutan blefve tå gensvaret, att thet bad mig ingen skrifva, när jag föråt kände så väl min egen svaghet. Thet är sant, at mången menar sig förtjena allmänhetens ursäckt thärigenom, att han ärkänner sina fel, tillstår sin svag-
