äldsta rättssystemet, och på tingen framställde dem för folket; och detta är troligen anledningen dertill, att den första samlingen af Uplands lagar fått namn af flockar, ett ord som väl betyder en samling, men ock ett kort poëm utan afdelningar. Att anledningen till denna benämning bör sökas i den senare bemärkelsen, bestyrkes deraf, att samma dubbla bemärkelse af lagar och versar eller poëtiska stycken igenfinnes i den Tyska benämningen gesetze, och den Grekiska νόμοι; likasom en gammal Grekisk sägen förmäler att Apollo gifvit menniskorna lagar, förkunnade genom sång, beledsagad af lyrans toner[1]. Allt detta, och mycket mera som här kunde anföras, hänvisar på lagarnes ursprungliga förbindelse med poësien. Den poëtiska urformen har med tiden blifvit alltmer upblandad med prosa, och slutligen så tillbakaträngd i skuggan, att endast spridda drag deraf här ock der blefvo synliga. Troligen hafva redan tidigt de korta poëtiska satserna blifvit åtföljda af prosaiska utläggningar och tillsatser, och ju mera rättssystemet utbildades, i samma mån som det poëtiska sinnet hos folket minskades, blef ock det prosaiska elementet i den juridiska traditionen alltmera öfvervägande öfver det poëtiska, tills slutligen alltsammans uplöstes i en prosaisk form, hvarur blott här och der framskymtade disjecta membra poëtæ. Hela denna ursprungligen endast genom en muntlig tradition fortgående utbildning af rättssystemet tillhörde egentligen lagmännerna; och ett medel för dess fortplantande hos folket var de sålunda först blott i minnet förvarade, sedan mer och mer fullständigt i skrift upteknade lagarnes upläsande för folket på landstingen. Det är på det nu beskrifna sättet Vestgöta-lagmannen Lumber säges hafva ”uttänkt och gjort en stor del af Vestgötarnes lagar”; och hans efterträdare sades tælia, d. ä. förtälja, upläsa lagen; såsom då det om lagmannen Assur af Häru
- ↑ Jfr. O. Rabenius, de fatis litt. jur. s. 52, 53.
