Hoppa till innehållet

Sida:Om Tendens-Romanen.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

12

hufvudsakligen de från Frankrike härstammande idéerna som gåfvo den sin nuvarande riktning. Frankrikes politiska och litterära lif hade alltid på Tyskland haft ett stort inflytande, men det var hufvudsakligen samtidigt och i följe af julirevolutionen som detta inflytande genom det tyska ”rörelse-partiet” visade sig rätt märkbart. Missbelåtenheten med det bestående, och sträfvandet att inom den sköna litteraturen återgifva och bringa till harmoni samtidens konflikter och motsägelser blef ett rådande politiskt och litterärt mod Romanen blef ett slags allmänt samtalsrum, hvari dagens herrskande intressen blefvo afhandlade. Härvid kan man urskilja tvenne sätt att förfara; antingen ställde man sig på åskådningens ståndpunkt, uppfattede så det sig i den yttre verlden företeende och behandlade det med objektiv sanning, på samma gång, som man uti all denna förvirring sökte på poëtisk väg återställa harmonien eller uppvisa huru denna vore att finna — eller begagnade man rätt och slätt det i samtidens lif gifna förhållandena och använde dem för att bekräfta och utbreda sina subjektiva åsigter. Hit hörer det dåvarande så kallade ”Partei der Bewegung”, en lika mycket politisk, som litterär fraktion, hvilken utmärkte sig genom ett oförsonligt hat mot allt bestående. De enligt detta partis åsigt föråldrade och derföre obrukbara stats-institutionerna i allmänhet och särdeles christendomen och äktenskapet angrepos synnerligen. Inom denna genre äro utan tvifvel Laube's ”junges Europa”, Gutzkows ”Wally” och Mundts ”Madonna” de på en gång mest karakteristiska och i ästhetiskt hänseende utmärktaste arbetena. — Till en annan skola, som kanhända bättre uppfattade tendensromanen, hör Tieck, hvilken också med skäl räknas för en af Tysklands utmärktare författare, likasom äfven början till hans skriftställarebana infaller före ofvannämnde period. Hans förnämsta arbete inom ifrågavarande genre är ”Vittoria Accorombona”, der han visserligen för oss till Italiens medeltid, men dock behandlar frågor, som företrädesvis ingripa i vårt tidehvarf, och det ur en synpunkt som fullkomligt harmonierar med George Sand's.