förändringar af en enda art på en afskild lokal kunna hafva varit fördelaktiga och genom sitt bestånd antingen omgestaltat hela arten eller gifvit upphof till två skilda former. Dock måste jag återkomma till hvad jag sagt redan vid slutet af inledningen, att ingen bör förundra sig, om ännu mycket angående arternas uppkomst måste förblifva oklart, då vi sväfva i fullkomlig ovisshet om jordinvånarnas ömsesidiga förhållande under så många förflutna perioder i deras historia.
Jag vill nu granska några olikartade invändningar som man
gjort emot mitt åskådningssätt, då några af de föregående frågorna
härigenom skola blifva ytterligare belysta; att upptaga alla
invändningar vore onyttigt, då sådana utgått från skriftställare, som icke
gjort sig möda att riktigt förstå mina åsigter. Så har en utmärkt
tysk naturforskare nyligen påstått, att den svagaste sidan af min
teori ligger deri, att jag anser alla organiska varelser för
ofullkomliga. Men jag har verkligen icke sagt annat, än att de alla
i förhållande till de omständigheter under hvilka de lefva icke äro
så fullkomliga som de kunde vara, och att detta är sant bevisa
de många inhemska former, som på många delar af jorden afstå
sina platser åt främmande naturaliserade inkräktare. Om också
alla organiska varelser på någon tid vore fullkomligen lämpade
efter sina lefnadsvilkor, så skulle de icke kunna förblifva lika
fullkomliga, om dessa lefnadsvilkor långsamt ändrades; men ingen
skall bestrida, att hvarje lands naturliga förhållanden liksom
invånarnas antal och beskaffenhet äro underkastade ständiga
vexlingar. Likaså antager en fransysk skriftställare i opposition mot
hela detta arbetes anda, att enligt min åsigt stora och plötsliga
förändringar träffat arterna, och frågar då triumferande, huru detta
vore möjligt, då man ser att dylika modifierade former kunna
kroaseras med de många oförändrade. Utan tvifvel blifva de små
förändringarna eller afvikelserna beständigt störda eller
tillbakahållna af kroaseringarna, med den så allmänna tillvaron af
varieteter i samma land som stamarten lär, att kroasering icke
nödvändigt förhindrar deras bildning, och för de vanliga lokala formerna
eller geografiska raserna kan en kroasering alls icke komma i
fråga. Man måste äfven komma ihåg, att affödan efter en
kroasering emellan en modifierad och en icke modifierad art sträfvar att
delvis ärfva båda föräldrarnas karakter och det naturliga urvalet
