blommor, som äro skildkönade, behöfva vissa insekters biträde för att öfverflytta hanblommornas frömjöl på honblommorna, — det vore äfven att gå för långt att betrakta denna parasitväxts organisation, med dess beroende af de nämda helt olika organiska varelserna, såsom en verkan af yttre omständigheter eller sjelfva växtens vilja eller vana.
Derföre är det af största vigt att vinna en klar insigt uti de medel, genom hvilka sådana förändringar kunna åstadkommas. Då jag började mina iakttagelser syntes det mig sannolikt, att ett sorgfälligt studium af husdjuren och kulturväxterna skulle lemna den bästa utväg till att lösa denna svåra uppgift. Och jag har icke misstagit mig, utan i detta, som i alla invecklade fall, har jag funnit, att studiet af de förändringar djuren och växterna undergå i kulturtillståndet har lemnat den bästa och säkraste ledtråd. Jag kan icke nog starkt framhålla vigten af sådana studier, hvilka dock af naturforskare i allmänhet mycket försummas.
Af denna orsak egnar jag då första kapitlet af detta utkast åt förändringarna i kulturtillståndet. Vi skola deraf se, att ärftliga förändringar i stor utsträckning äro möjliga, och något som icke är mindre vigtigt, menniskans förmåga att genom urval till afvel (”selection”) på afkomman småningom samla en massa små förändringar. Derefter skall jag öfvergå till arternas föränderlighet i naturtillståndet, men jag är olyckligtvis nödgad att behandla detta ämne i korthet, då det blott genom att meddela hela listor af fakta kan något fullständigare behandlas. Vi skola dock vara i tillfälle att framhålla de omständigheter, som mest gynna variationerna. I nästa afdelning afhandlas kampen för tillvaron emellan de organiska varelserna, hvilken ovederläggligt framgår ur förökningens fortgång i geometrisk progression. Det är Malthus’ lära tillämpad på hela växt- och djurriket. Då det stora antal individer, som framfödas af hvarje art, icke kunna fortfarande blifva vid lif och i följd deraf kampen för tillvaron oupphörligen förnyas, så följer, att en individ, som helt obetydligt afviker från de öfriga, men som kan hafva direkt fördel af denna lilla olikhet, alltid har mera utsigt att bibehålla sin tillvaro under mångfaldiga och föränderliga lefnadsvilkor, och derföre blir af naturen utvald. Enligt den stränga ärftlighetslagen sträfvar alltid en sådan af naturen utvald varietet att fortplanta sin nya och afvikande form.
Detta naturliga urval är hufvudföremålet för fjerde kapitlet och skall der utförligt behandlas; och vi skola då finna, att det naturliga urvalet är anledningen till de mindre väl utrustade organismernas undergång och på detta sätt åstadkommes hvad jag
