Modifikationer i hårda och yttre delar inverka stundom på mjukare och inre delar. Om en del är starkt utvecklad, har den möjligen benägenhet att taga näring från de närliggande delarna och hvarje del skyddas, om den kan behållas utan skada för individen. Förändringar i skapnad i en tidig period kunna inverka på delar som senare utveckla sig, och många fall af vexelverkan i variation äro otvifvelaktiga, ehuru vi icke kunna begripa beskaffenheten deraf. Multipla delar variera i antal och skapnad, hvilket måhända beror derpå, att sådana delar icke hafva blifvit specialiserade för någon viss förrättning, så att deras modifikationer icke blifvit använda vid det naturliga urvalet. Af samma orsak följer, att de lägre organismerna äro mera föränderliga än de som stå högre i skalan och som hafva hela sin organisation mera specialiserad. Rudimentära organer, som äro obrukbara, stå icke under det naturliga urvalets inflytande och äro derföre variabla. Artkarakterer — det är sådana karakterer, som hafva börjat visa afvikelser då de olika arterna af samma slägte afskilde sig från den gemensamma stamfadern — äro mera föränderliga än slägtkarakterer, eller de som under en lång tid gått i arf och icke under samma period hafva varierat. I dessa anmärkningar hafva vi talat om särskilda organer eller delar som ännu äro föränderliga, emedan de nyligen hafva varierat och sålunda hafva blifvit olika, men vi hafva sett i andra kapitlet, att samma princip kan tillämpas på hela individen, ty på ett område, der många arter af ett slägte förekomma — det är, der fordom mycken variation och differentiering försiggått, eller der fabrikationen af nya arter har varit liflig — på ett sådant område och ibland dessa arter finna vi nu öfverhufvudtaget de flesta varieteter. Sekundära sexualkarakterer äro i hög grad föränderliga och sådana karakterer visa stora olikheter hos arterna af samma grupp. Föränderlighet i samma delar af organisationen har i allmänhet användts till att gifva könen af samma art sexuela karakterer och artskilnader åt arterna af samma slägte. En del eller ett organ, som är utveckladt till en utomordentlig storlek eller på ett ovanligt sätt i jemförelse med samma del eller organ hos närslägtade arter måste hafva undergått en utomordentlig grad af modifikation sedan slägtet bildades; och på detta sätt kunna vi förstå hvarföre ett sådant organ fortfarande varierar i högre grad än andra delar; ty variation är en länge forsatt och långsam process, och det naturliga urvalet har i sådana fall ännu ej haft tillräcklig tid att öfvervinna benägenheten för variation och återgång till ett mindre modifieradt stadium. Men då en art med något utomordentligt utveckladt organ
