Om vi tänka öfver dessa fakta, som här äro anförda i korthet, med afseende på denna stora, olikartade och graderade serie af ögon hos de lägre djuren, och om vi komma ihåg, huru ringa antalet af de nu lefvande formerna måste vara i jemförelse med de utdöda, blir svårigheten icke så stor att tro, att det naturliga urvalet har förvandlat en enkel synnerv omgifven med pigment och beklädd med en genomskinlig hinna till ett optiskt instrument, så fulländadt som hos några af leddjurens stora klass.
Den som vill gå ännu längre behöfver icke tveka att taga steget ut, om han finner efter genomläsandet af detta arbete, att massor af fakta, som på annat sätt äro oförklarliga, lätt låta förklara sig genom descendensteorien; han kan medgifva, att ett organ, så fulländadt som örnens öga, kan bildas genom det naturliga urvalet, ehuru han i detta fall icke känner öfvergångsformerna. Man har invändt, att för att modifiera ögat och ändock bibehålla det såsom ett fullkomligt instrument skulle många förändringar hafva försiggått samtidigt, hvilket antages icke kunna ske genom det naturliga urvalet, men såsom jag har försökt visa i mitt arbete om husdjurens förändringar är det icke nödvändigt att antaga, att alla modifikationer försiggå samtidigt, om de äro små och gradvisa. Äfven i den högst organiserade afdelningen af djurriket, Vertebrata, kunna vi utgå från ett öga så enkelt som hos lancettfisken, hvilket består af en liten säck af genomskinlig hud, försedd med en nerv och beklädd med pigment men utan hvarje annan optisk inrättning. Hos både fiskar och reptilier är enligt Owen ”serien af olika utvecklade ljusbrytande organer mycket stor.” Det är ett betydelsefullt faktum, att äfven hos menniskan enligt den stora auktoriteten Virchow den sköna kristallinsen hos embryot bildas genom en samling af epidermisceller, som ligga i ett säckformigt veck af huden, och att glaskroppen bildas af embryonal underhudscellväf. Om vi vilja komma till en riktig slutsats angående ögats bildning med alla dess beundransvärda, fullkomliga karakterer, är det oundgängligen nödvändigt att låta förnuftsskäl öfvervinna våra föreställningar, men jag har sjelf känt denna svårighet allt för väl att blifva öfverraskad, om någon tvekar att gifva grundsatsen om det naturliga urvalet en så förvånande utsträckning.
Man kan knappt undvika att jemföra ögat med ett teleskop. Vi veta, att detta instrument har nått sin fulländning genom de högsta menskliga snillekrafters långvariga ansträngningar och vi kunna deraf tänka oss, att ögat har blifvit bildadt genom en i viss mån analog process. Månne icke detta antagande är väl
