Sida:Om arternas uppkomst.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
176
om arternas uppkomst.

korrelation, regress etc, kunna vi draga den slutsatsen, att hvarje enskildhet i hvarje lefvande varelses skapnad är antingen nu eller har fordom varit af nytta, — direkt eller indirekt genom de invecklade lagarna för utvecklingen.

Beträffande den åsigt, att organiska varelser blifvit skapade sköna för menniskors nöje, — en åsigt, som framträdt med anspråk på sanning och såsom kullstörtande hela min teori, — vill jag först anmärka, att idéen om ett föremåls skönhet tydligen ligger i menniskosjälen, utan afseende på någon verklig egenskap hos det beundrade föremålet, och att idéen icke är något medfödt och oföränderligt element i menniskosjälen. Vi se detta deruti, att menniskor af olika ras hafva helt och hållet olika reglor för den skönhet de beundra hos sina qvinnor; hvarken en neger eller en kines beundrar en idealiskt skön kaukasiska. Äfven idéen om pittoresk skönhet hos scenerier har uppkommit i en nyare tid. En sådan åsigt, att sköna föremål hafva blifvit skapade för menniskans nöje, innefattar, att jordytan företedde mindre skönhet innan menniskan fans än sedan hon uppträdde på skådebanan, hvilket behöfver bevisas. De sköna volutorna och konsnäckorna från eocenperioden, alla de behagligt mejslade ammoniterna från sekundärperioden, äro de skapade för att menniskan århundraden efteråt skall beundra dem i sina samlingar? Få föremål äro vackrare, än de fina kiselskalen hos diatomaceerna; månne dessa skapades för att undersökas och beundras under mikroskop med starka förstoringar? Skönheten är i detta och många andra fall uppenbarligen helt och hållet beroende på symmetrisk utveckling. Blommor äro bland de vackraste naturalster, och de hafva blifvit vackra genom det naturliga urvalet, eller snarare granna i motsats till de gröna bladen, för att lätt observeras och besökas af insekter, hvilket underlättar deras befruktning. Jag har dragit denna slutsats deraf, att jag funnit som en allmän regel, att en blomma aldrig har krona med lysande färger, då den befruktas med vindens tillhjelp. Andra växter åter alstra i allmänhet två slags blommor, somliga öppna och färgade för att locka till sig insekter, andra slutna, färglösa och utan nektar, hvilka derföre aldrig besökas af insekter. Vi kunna deraf draga den slutsats, att om våra insekter aldrig hade funnits på jordytan, skulle växtligheten icke blifvit betäckt med sköna blommor, utan den skulle blott alstrat sådana enkla blommor, som vi se på våra furar, ekar, askar och hasselbuskar, på gräs, spenat, fräken och nässlor. Samma resonnemang gäller äfven de flesta slagen af våra sköna frukter; att ett moget smultron eller körsbär är lika behagligt för ögat som för gommen är en sak, som