honan lägger sina ägg icke för hvarje dag utan med två eller tre dagars mellantid, så att, om hon skulle bygga sitt eget näste och sjelf ligga på sina ägg, i samma näste skulle finnas ägg och ungar af olika ålder, så vida hon icke skulle dröja med liggningen tills alla ägg voro värpta. Om så vore förhållandet, skulle liggnings- och kläckningsprocessen bli särdeles lång, hvilket vore olämpligt, då göken flyttar temligen tidigt, och de först kläckta ungarna skulle få uppfödas af hannen allena. Men den amerikanska göken befinner sig just i denna belägenhet, ty den har sitt eget bo och har på samma gång ägg och ungar, som utkläckas efter hand. Man har både påstått och förnekat, att den amerikanska göken tillfälligtvis lägger sina ägg i andra fåglars nästen, men jag har nyligen hört af doktor Merrell, att han en gång i Illinois fann en ung gök och en ung skrika i ett bo, som tillhörde en nötskrika (Garrulus cristatus) och då de båda voro fullfjädrade, kunde något misstag svårligen begås. Jag kunde också gifva flera exempel på åtskilliga fåglar, som tillfälligtvis lägga sina ägg i andra fåglars bon. Låt oss nu antaga, att den gamla stamfadern till vår europeiska gök hade den amerikanska gökens vanor och att den tillfälligtvis lade ett ägg i en annan fågels näste. Om den gamla fågeln hade någon fördel af denna tillfälliga vana genom att kunna flytta tidigare eller af någon annan orsak, eller om den unga blef kraftigare genom att draga nytta af en annan arts missledda instinkt, än om han blifvit kläckt af sin egen moder, hvilken skulle varit besvärad af att på samma gång hafva ägg och ungar af olika ålder, så skulle antingen den gamla eller den unga vinna derpå. Analogien gifver oss anledning att tro, att de så uppfödda ungarna skulle kunna antaga moderns tillfälliga och afvikande vanor och i sin tur lägga sina ägg i andra fåglars bon och sålunda få sina ungar bättre uppfostrade. Genom en fortsatt likartad process tror jag gökens besynnerliga instinkt hafva uppkommit. Man har också nyligen påstått, att göken tillfälligtvis lägger sina ägg på bara marken, kläcker dem och uppföder sina ungar; denna sällsynta och sällsamma händelse är tydligen ett fall af återgång till den längesedan förlorade ursprungliga instinkten att bygga bon.
Man har invändt, att jag icke anmärkt andra instinkter hos göken, hvilka med orätt påstås stå i nödvändigt sammanhang härmed. Men spekulationen öfver en instinkt känd blott hos en enda art är i alla fall onyttig, ty vi hafva inga fakta till vägledning. Ända in i nyaste tider hafva blott den europeiska och den icke parasitiska amerikanska gökens instinkter varit kända, men tack vare
