individer af F. fusca sprungo omkring i den största oro och en satt orörlig på en qvist med en puppa i munnen, en bild af förtviflan öfver sitt sköflade hem.
Sådana äro de fakta, som jag kan berätta om denna underbara instinkt att göra slafvar, ehuru den icke behöft någon bekräftelse af mig. Vi böra observera, hvilken motsats i vanor F. sanguinea företer till den kontinentala F. rufescens. Den senare bygger icke sjelf sitt bo, bestämmer icke sina egna flyttningar, samlar icke föda för sig sjelf och sina ungar och kan icke ens nära sig sjelf; den är helt och hållet beroende af sina talrika slafvar. Formica sanguinea deremot eger ett mycket mindre antal slafvar och i den tidigare delen af sommaren blott få; husbönderna bestämma, när och hvar ett nytt näste skall byggas, och när de flytta bära husbönderna sina slafvar. Både i Schweitz och England tyckas slafvarna hafva uteslutande omsorg om larverna och husbönderna gå ensamma ut på expeditioner. I Schweitz arbeta herrar och slafvar tillsammans och anskaffa bygnadsmaterial; båda, men i synnerhet slafvarna, besöka och mjölka, såsom man kunde kalla det, sina bladlöss och båda samla föda för hela samhället. I England lemna herrarna allena boet för att samla bygnadsmaterial och föda åt sig sjelfva, sina slafvar och sina larver, så att i detta land slafvarna göra sina husbönder vida mindre tjenster än i Schweitz.
Jag vill icke våga en gissning på hvad vis denna instinkt hos F. sanguinea bildats. Men då myror, som icke göra slafvar, såsom jag har sett, bära in puppor af andra arter, som händelsevis ligga strödda i närheten af deras bo, är det möjligt, att sådana puppor ursprungligen insamlade till föda blifvit utvecklade, och de främmande myrorna, som på detta sätt afsigtslöst blifvit uppfödda, följa då sin egen instinkt och uträtta hvad arbete de kunna. Om deras närvaro befinnes nyttig för arten som upptagit dem — om det vore nyttigare för denna art att taga arbetare till fånga än att framföda dem — kan denna vana att insamla puppor ursprungligen såsom födoämnen genom naturligt urval förstärkas och göras permanent för ett helt annat ändamål, nämligen att uppfostra slafvar. Då instinkten en gång är förvärfvad, äfven om den är uppdrifven till ännu mindre grad än hos vår F. sanguinea, hvilken såsom vi sett har mycket mindre hjelp af sina slafvar än den schweitziska, kan det naturliga urvalet föröka och modifiera instinkten — alltid under förutsättning att hvarje modifikation är af nytta för arten — till dess en myra bildats, så föraktligt beroende af sina slafvar som F. rufescens.
