Hoppa till innehållet

Sida:Om arternas uppkomst.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
208
om arternas uppkomst.

detta sätt vinnes det önskade resultatet. De som uppföda gödkreatur önska få kött och fett väl blandade tillsammans; djuret slagtas men processen fortgår inom samma familj och lyckas. Jag sätter sådan lit till urvalets förmåga, att jag tror man med all säkerhet kan bilda en boskapsras, som alltid lemnar oxar med utomordentligt långa horn, genom att sorgfälligt utvälja sådana tjurar och kor, som lemna oxar med de längsta hornen, och dock har aldrig någon oxe fortplantat sitt slägte. Ett bättre och verkligt exempel är följande: några varieteter af ettåriga dubbla löfkojor af olika färg frambringa alltid enligt M. Verlot genom frön ett stort antal plantor som bära dubbla och fullkomligt sterila blommor, och detta är resultatet af ett långvarigt omsorgsfullt urval; om varieteten icke på samma gång lemnade andra plantor, skulle den med ens dö ut, men den lemnar alltid några enkla och fruktsamma plantor, som skilja sig från vanliga enkla varieteter blott uti sin förmåga att alstra dessa två former. De fruktsamma plantor som alstra blott enkla blommor kunna jemföras med hannarna och honorna i ett myrsamhälle och de sterila med dubbla blommor, hvilka regelbundet alstras i stor mängd, motsvara de många sterila neutrerna i samma koloni. Så tror jag äfven förhållandet har varit med de insekter som lefva i samhällen; en obetydlig modifikation i kroppsbildning eller i instinkt i förening med vissa samhällsmedlemmars ofruktsamhet har varit af nytta för samhället; de fruktsamma hannarna och honorna i samma samhälle frodades och lemnade sina fruktsamma afkomlingar i arf en sträfvan att framalstra sterila medlemmar med samma modifikation. Och jag tror, att denna process har blifvit upprepad, tilldess denna utomordentliga olikhet uppkommit emellan de fruktsamma och de sterila honorna af samma art, som vi se hos så många insekter som lefva i samhällen.

Men vi hafva ännu icke nått höjden af denna svårighet, nämligen det faktum, att de könlösa bland många myror afvika icke från de fruktsamma hannarna och honorna utan äfven från hvarandra, stundom i nästan otrolig grad och de äro på det viset delade i två eller till och med tre kaster. Dessa kaster öfvergå dessutom i allmänhet icke genom grader i hvarandra utan äro fullkomligt skilda, ja så väl skilda från hvarandra, som två arter af samma slägte eller till och med som två slägten af samma familj. Hos Eciton förekomma till exempel könlösa arbetare och stridsmän med utomordentligt afvikande käkar och instinkter; hos Cryptocerus bära arbetarna af ena slaget en besynnerlig sköld på hufvudet, hvars bruk är alldeles okändt. Hos den mexikanska