naturforskares åsigter skilja sig dock betydligt, när det gäller att bestämma dessa slägtkarakterer, då alla sådana bestämningar äro blott empiriska. Enligt den åsigt jag snart skall framställa om slägtenas uppkomst hafva vi icke rätt att vänta att hos våra kulturalster så ofta stöta på afvikelser från slägttypen.
Om vi försöka bestämma graden af olikhet emellan de domesticerade raserna af en och samma art, så råka vi snart i bryderi, derigenom att vi ej veta, om de härstamma från en eller flera arter. Det vore af intresse, om denna fråga blefve något klarare, om det läte bevisa sig, att vindthunden, stöfvaren, gräfsvinshunden, spanieln, bulldoggen, hvilka så strängt fortplanta sin form, att de äro afkomlingar af blott en stamart. Sådana fakta skulle vara särdeles lämpliga att bringa oss till tvifvel om oföränderligheten af många närstående naturliga arter af räf till exempel, som bebo så skilda verldstrakter. Jag tror icke, såsom vi snart skola se, att alla olikheter emellan de särskilda hundraserna hafva uppstått genom domesticering; jag tror att en viss liten del af deras olikheter får skrifvas på räkningen af deras härkomst från skilda arter. Hos andra arter deremot, som blifvit husdjur, kan man antaga, eller till och med bevisa, att alla raser härstamma från en enda vild stamform.
Man har ofta antagit, att menniskan åt sig utvalt sådana växt- och djurarter till domesticering, som hafva en medfödd stark förmåga att variera och att bibehålla sig i olika klimater. Jag vill icke bestrida, att denna förmåga betydligt höjt värdet på våra flesta kulturalster. Men huru kunde en vilde veta, då han begynte tämja ett djur, om detta i följande generationer hade någon benägenhet att variera och kunde tåla vid andra klimater? Eller har åsnans och gåsens ringa förmåga att variera, eller renens ringa förmåga att uthärda värme, eller kamelens att uthärda köld hindrat menniskan att taga dem till husdjur? Jag är fullt öfvertygad, att om man toge andra växt- och djurarter i lika antal som våra domesticerade raser och från lika skilda klasser och trakter ifrån deras naturtillstånd och lät dem fortplanta sig i tamt tillstånd genom en lika lång serie af generationer, skulle de öfverhufvudtaget variera i lika hög grad, som stamarterna till våra raser hafva gjort.
Det är icke möjligt att bestämdt afgöra, huruvida våra af ålder domesticerade växt- och djurraser härstamma från en eller flera arter. Anhängarna af läran om våra husdjurs härstammande från flera urarter åberopa sig hufvudsakligen derpå, att vi redan i de äldsta tider, på de egyptiska monumenten och i
