emellan individer, som höra icke blott till samma art utan till samma form. Den måste derföre bero på beskaffenheten hos de sexuela elementen, hvilka äro så inrättade, att de hanliga och honliga element som finnas på samma form icke passa för hvarandra, under det de som finnas på olika former ömsesidigt inverka på hvarandra. Af dessa betraktelser synes det sannolikt, att ofruktsamheten vid skilda arters kroasering och hos deras bastarder uteslutande beror på beskaffenheten hos deras sexuela element och icke på någon allmän afvikelse i struktur eller konstitution. Vi komma i sjelfva verket till samma slutsats, om vi betrakta de ömsesidiga kroaseringar, i hvilka hannen af den ena arten icke eller blott med största svårighet kan sammanparas med honan af den andra, under det en omvänd kroasering med största lätthet går för sig; ty denna skilnad i lättheten att åstadkomma ömsesidig kroasering och i fruktsamheten hos afkomlingarna måste bero på, att antingen det hanliga eller det honliga elementet hos den första arten blifvit förändradt i sitt förhållande till den andra artens i högre grad än tvärtom. Den utmärkte iakttagaren Gärtner kom likaledes till samma slutsats, nämligen att arternas ofruktsamhet vid kroasering beror på olikheter blott inom det reproduktiva organsystemet.
deras mestiser.
Man kan framhålla såsom ett öfverväldigande argument, att
det måste vara någon väsentlig skilnad emellan arter och
varieteter, då de senare, huru mycket de än skilja sig från hvarandra
i yttre utseende, kroaseras med fullkomlig lätthet och lemna fullt
fruktsamma afkomlingar. Med få undantag, som straxt skola
anföras, är detta regel. Men ämnet är fullt af svårigheter, ty så
snart två naturliga former, som hittills ansetts som varieteter,
befinnas vara i någon mån ofruktsamma vid kroasering, upptagas
de med ens af de flesta naturforskare såsom arter. Den blåa och
den röda arfven (Anagallis), hvilka de flesta botanister betrakta
såsom varieteter, äro enligt Gärtner icke fullkomligt fruktsamma
vid kroasering och på den grund upptager han dem såsom
bestämda arter. Om vi på detta sätt röra oss i cirkel, måste vi
helt säkert medgifva alla naturliga varieteters fruktsamhet.
Om vi nu vända oss till de varieteter som uppkommit eller antagas hafva uppkommit under domesticering, se vi oss ännu invecklade i tvifvel. Ty om det till exempel står fast, att den
