kroaseringen emellan två rena raser är temligen likformig och stundom, såsom jag funnit hos dufvor, utomordentligt öfverensstämmande och allt synes enkelt nog. Men om dessa bastarder under några generationer paras med hvarandra, så blifva knappt två af afkomlingarna lika hvarandra och då framlysa de stora svårigheterna och man kan knappt vidare hoppas på något resultat. Säkert är, att en mellanras emellan två vidt skilda raser ej kan bildas utan den yttersta sorgfällighet och ett länge fortsatt val af individer till afvel och jag har ej funnit antecknadt ett enda fall, då härigenom en permanent ras blifvit bildad.
Utgående från den åsigt att det är ändamålsenligast att välja
en särskild djurgrupp till föremål för forskning, har jag efter
någon öfverläggning dertill valt dufvorna. Jag har samlat alla
raser, som jag kunnat köpa eller på annat sätt förskaffa mig, och
har dervid fått röna ett välvilligt tillmötesgående från flera håll,
isynnerhet af W. Elliot och C. Murray, hvilka sändt mig
exemplar, den förre från Ostindien, den sednare från Persien. I detta
ämne hafva många arbeten utkommit på flera språk, och vissa
bland dem hafva en särskild betydelse för sin höga ålder. Jag har
satt mig i förbindelse med flera utmärkta dufälskare och låtit införa
mig i två ”pigeon-clubs” i London. Rasernas olikhet är
förvånande. Man jemföre t. ex. den engelska brefdufvan och
tumletten, betrakte den underbara olikheten i näbbar, som betingar
motsvarande olikheter i deras skallar. Den engelska brefdufvan
(carrier, Columba tabellaria), isynnerhet hannen, är dessutom
märkvärdig genom den underbara utvecklingen af vårtlika
utväxter på hufvudet, genom sina förlängda ögonlock, sina vida
näsborrar och sin vida munöppning. Tumletten (tumbler, C.
gyratrix) har en näbb som i profil ser ut som en sparfnäbb, och
den har den egendomliga, strängt ärftliga vanan att i flock stiga till
en ansenlig höjd, tumla om i luften och sedan hals öfver hufvud
störta ned. Spanska dufvan (runt, C. hispanica) är af ansenligare
storlek med stor näbb och stora fötter, några underraser hafva lång
hals, andra långa vingar och lång stjert, andra åter en helt
egendomlig kort stjert. Indiska dufvan (barb, C. indica) är slägt
med brefdufvan, men har mycket kort och bred näbb.
Kroppdufvan (pouter, C. gutturosa) har kroppen, vingarna och benen
mycket förlängda, och dess oerhördt utvecklade kräfva, som han
efter behag kan blåsa upp, må väl väcka förvåning, ja till och
