den geografiska fördelningen; men jag vill först anföra fakta som tarfva en förklaring.
I Sydamerika kar Hooker visat att utom många beslägtade arter emellan fyrtio och femtio af de blommande växterna på Eldslandet, som utgöra en icke obetydlig del af dess fattiga flora, äfven tillhöra Europa och Nordamerika, så ofantligt aflägsna dessa äro från hvarandra i motsatta hemisferen. På de höga bergen i det mellersta Amerika påträffas en mängd särskilda arter tillhörande europeiska slägten. På Organbergen i Brasilien funnos af Gardener några få europeiska, några antarktiska och några andiska slägten, hvilka icke finnas i de låga mellanliggande heta länderna. På Silla de Caraccas fann den ryktbare Humboldt för längesedan arter af slägten som äro karakteristiska för Cordillererna.
I Afrika påträffas på Abyssiniens berg flera för Europa karakteristiska former och några få representanter af floran på Goda Hoppsudden. På sistnämda ställe har man funnit några få europeiska arter som tros icke vara införda af menniskan och på bergen flera representerande europeiska former som icke finnas i de emellan vändkretsarna liggande delarna af Afrika. Hooker har också nyligen visat, att flera af de växter som bo på de öfre delarna af den höga ön Fernando Po och på de närliggande Cameroonbergen i Guineabugten äro nära beslägtade med dem som finnas på bergen i Abyssinien och likaledes med dem i det tempererade Europa. Det tyckes nu också såsom jag hör af Hooker, att några af dessa tempererade växter hafva af Rev. R. T. Lowe upptäckts på bergen å Cap Verdöarna. Denna utsträckning af samma tempererade former nästan under eqvatorn tvärt öfver hela Afrikas kontinent och till bergen i Cap Verd-arkipelagen är ett af de mest märkvärdiga förhållanden i växternas fördelning.
På Himalaya och på de isolerade bergsträckorna på indiska halfön, på Ceylons höjder, och på Javas vulkaniska käglor påträffas många växter antingen identiskt desamma eller representerande hvarandra och på samma gång representerande växter i Europa som icke blifvit funna på de mellanliggande heta låglanden. En förteckning öfver slägten funna på Javas höga spetsar liknar en samling på en höjd i Europa. Ännu mera öfverraskande är det förhållande att särskilda sydliga australiska former representeras af vissa växter som växa på spetsarna af Borneos berg. Några af dessa australiska former sträcka sig såsom jag hör af Hooker längs höjderna på Malakkahalfön och äro
