de följaktligen lemna material för de mest olika ändamål, och de böra i allmänhet genom arf behålla tydliga spår af sin ursprungliga likhet.
I den stora klassen af blötdjur, ehuru det utan svårighet kan bevisas att delarna i skilda arter äro homologa, kunna blott få homologa serier angifvas; det vill säga, att vi äro sällan i stånd att afgöra om en del är homolog med en annan del hos samma individ. Och detta kunna vi förstå, ty hos blötdjuren, äfven de lägsta medlemmar af klassen, finna vi icke på långt när så mycken obestämd upprepning af något organ, såsom vi finna i de andra stora klasserna af djur- och växtriket.
Naturforskare tala ofta om skallen såsom bildad af förändrade kotor, kräftans käkar såsom förvandlade ben, ståndarna och pistillerna såsom metamorfoserade blad, men det vore i de flesta fall riktigare, att såsom Huxley angifvit tala om både skalle och kotor, både käkar och ben och så vidare såsom metamorfoserade icke från hvarandra såsom de nu äro, utan från något gemensamt och enklare ursprung. De flesta naturhistoriker begagna likväl ett sådant talesätt blott i figurlig betydelse; de mena dermed alldeles icke, att under en lång tid ursprungliga organer af något slag — vertebrer i ena fallet och ben i det andra — verkligen blifvit förvandlade till hufvudskålar eller käkar; naturforskarna kunna dock icke undgå att använda sådana talesätt, som hafva denna betydelse; så nära tyckes det motsvara det verkliga förhållandet. Enligt de här framstälda åsigterna kunna sådana talesätt begagnas efter orden, och det underbara faktum förklaras, att en krabbas käkar till exempel behålla många karakterer, som de sannolikt skulle bevarat genom arf, om de verkligen blifvit förvandlade från verkliga ehuru ytterst enkla ben.
Detta är ett af de vigtigaste ämnen i hela naturalhistorien.
Insekternas metamorfoser, väl bekanta för hvar och en, försiggå
i allmänhet plötsligt genom några få stadier, men
transformationer äro i verkligheten talrika och gradvisa ehuru dolda. En viss
efemer insekt (Chloeon) byter skinn under sin utveckling såsom
sir J. Lubbock visat omkring tjugu gånger, och hvarje gång
undergår den en viss grad af förändring; och i detta fall se vi
metamorfoseringsakten försiggå på ett primärt och gradvist sätt.
Många insekter och isynnerhet många krustaceer visa oss, hvilka
