hos ungar af trastgruppen. I kattfamiljen äro de flesta arter strimmiga eller fläckiga, och strimmor eller fläckar kunna tydligen varsnas hos ungarna af lejon och puma. Vi se stundom ehuru sällan någonting af detta slag hos växter; de första bladen hos Ulex och Genista och de annars fyllodiebärande nyholländska Acacierna äro fjädrade och delade liksom de vanliga bladen hos Leguminosæ.
De delar i hvilka embryoner af helt olika djur inom samma klass likna hvarandra, hafva ofta intet direkt samband med deras lifsvilkor. Vi kunna till exempel antaga, att hos embryoner af vertebrater arterernas egendomliga bågiga förlopp nära branchialspringorna utbildas under liknande lifsvilkor — hos det unga däggdjuret som näres i moderns lif, i fågelägget som kläckes i nästet, och i grodrommen under vatten. Vi hafva icke mera skäl att tro på ett sådant samband än vi hafva att tro att liknande ben i menniskohanden, flädermusens vinge och delfinens fena stå i sammanhang med likartade lifsvilkor. Ingen antager att strimmorna hos en lejonunge eller fläckarna på den unga koltrasten äro af nytta för dessa djur.
Förhållandet är likväl olika om ett djur under någon del af sin embryonala bana är verksamt och måste sörja för sig sjelf. Verksamhetsperioden kan komma förr eller senare i lifvet, men närhelst den kommer är larvens lämplighet för dess lefnadsvilkor lika fullständig och vacker som det fullväxta djurets. På hvilket vigtigt sätt detta har verkat har nyligen blifvit väl visadt af sir J. Lubbock i hans anförande om den stora likheten emellan larver af några insekter, som tillhöra mycket olika ordningar, och om olikheten emellan larver af andra insekter inom samma ordning, allt efter deras lefnadsvanor. Från sådana förhållanden, isynnerhet om de innefatta en arbetsfördelning under de olika utvecklingsstadierna, såsom om samma larv under ett stadium måste söka föda, under ett annat en fästepunkt, blir likheten emellan larver af beslägtade djur stundom osynlig, och exempel kunna gifvas på larver af två artgruper, som skilja sig mera från hvarandra än de fullväxta. I de flesta fall följa likväl larverna, ehuru verksamma, mer eller mindre noga lagen för embryonernas allmänna likhet. Cirripederna lemna härpå ett godt exempel; till och med den ryktbare Cuvier insåg icke att de voro krustaceer, men en blick på larverna visar på ett omisskänneligt sätt, att detta är sant. De två hufvudafdelningarna af cirripederna, de skaftade och de sessila, så olika i yttre utseende, hafva dock larver som i alla stadier knappt kunna skiljas från hvarandra.
