till och med samma identiska art, som hafva antingen vingar af full storlek och utbildning eller blott små rudiment af en hinna, som icke sällan ligga under de fast hoplödda täckvingarna: och i detta fall är det omöjligt att betvifla att rudimenten föreställa vingar. Rudimentära organer behålla sällan sin potentialitet; detta inträffar tillfälligtvis med bröstkörtlarna hos däggdjurshannar, ty man vet att de stundom blifva väl utvecklade och afsöndra mjölk. Hos slägtet Bos finnes på jufret normalt fyra utvecklade och två rudimentära spenar, men de senare bli hos våra tama kor utbildade och lemna mjölk. Hvad växterna beträffar äro kronbladen stundom rudimentära och stundom väl utvecklade hos individer af samma art. Hos vissa dioica växter fann Kölreuter, att vid en arts kroasering, hvars hanblommor innehöllo en rudimentär pistill, med en hermafrodit växt, som naturligtvis hade väl utvecklade pistiller, var rudimentet hos den hybrida ättlingen förstoradt och detta visar klart att de rudimentära och de fullkomliga pistillerna äro väsentligt lika till natur. Ett djur kan ega flera delar i fullt utbildadt tillstånd och dock måste de i en viss mening vara rudiment, ty de äro obrukbara; ungarna af Salamandra, eller den vanliga vattenödlan hafva såsom G. H. Lewes anmärker ”gälar och tillbringa sitt lif i vatten, men Salamandraarter, som lefva högt upp på bergen framföda sina ungar fullbildade. Detta djur bor aldrig i vatten. Om vi dock öppna en drägtig hona, finna vi inuti henne ungar med fullkomligt fjäderlika gälar, och om de läggas i vatten simma de omkring likt ungar af den vanliga vattenödlan. Denna aqvatiska organisation har naturligtvis intet sammanhang med djurets framtida lif, ej heller har det något förhållande till dess embryonala vilkor; den står blott i samband med någon förfaders organisation och upprepar en phas i dess utveckling.”
Ett organ som tjenar till två ändamål kan blifva rudimentärt och abortivt för det ena, äfven det mera vigtiga och förblifva fullkomligt användbart för det andra. Hos växter är sålunda pistillens förrättning att lemna pollenrören tillfälle att nå fröämnena inom fruktämnet. Pistillen består af ett märke sittande på ett stift; men hos några Compositæ hafva hanblommorna, som naturligtvis icke kunna blifva befruktade, en rudimentär pistill utan märke; men stiftet är ännu väl utveckladt och beklädt med hår på vanligt sätt för att samla frömjölet ur de omgifvande förenade ståndarna. Ett organ kan åter blifva rudimentärt för sitt eget ändamål och begagnas till något helt annat: hos vissa fiskar synes simblåsan vara rudimentär för dess egentliga ändamål att hålla
