omständigheten att de fossila qvarlefvorna i hvarje formation äro i någon mån intermediära i karakterer emellan fossilierna i de ofvan och under liggande formationerna förklaras helt enkelt genom deras intermediära läge i härstamningskedjan. Det kända faktum, att alla utdöda arter kunna klassificeras tillsammans med alla de nyare varelserna, följer naturligt deraf, att de lefvande och utdöda varelserna äro ättlingar af gemensamma föräldrar. Då arter i allmänhet hafva divergerat i karakter under sin långa härstamnings- och modifikationskurs, kunna vi inse, hvarföre de äldre formerna, eller de tidiga stamfäderna till hvarje grupp, så ofta intaga ett läge som till en viss grad är intermediärt emellan lefvande grupper. Nya former betraktas i allmänhet såsom varelser öfverhufvudtaget högre i organisationsskalan än äldre former, och de måste vara högre så till vida, att de senare och mera förädlade formerna hafva i kampen för tillvaron besegrat de äldre och mindre förädlade; de hafva också i allmänhet fått organer mera specialiserade för skilda förrättningar. Detta förhållande låter väl förlika sig dermed att talrika arter ännu behålla enkla och föga förädlade bildningar, lämpliga för enkla lifsvilkor; det är likaledes förenligt dermed att några former hafva gått tillbaka i organisation, då de vid hvarje härstamningsstadium hafva blifvit bättre lämpade för förändrade och lägre lefnadsvanor. Slutligen förklaras äfven den underbara lagen om beslägtade formers långa varaktighet på samma kontinent — pungdjur i Australien, tandlösa i Sydamerika, och andra dylika fall — ty i allmänhet äro inom samma trakt de nu lefvande och de utdöda formerna beslägtade genom härstamning.
Om vid betraktande af den geografiska fördelningen vi medgifva att under tidernas lopp mycken flyttning egt rum från en del af jorden till en annan, beroende på fordna klimatiska och geografiska förändringar och på de många tillfälliga och okända spridningsmedlen, då kunna vi förstå enligt teorien om härstamning med modifikation de flesta vigtigaste förhållanden vid fördelningen. Vi kunna inse, hvarföre en så öfverraskande parallelism skulle ega rum i fördelningen af organiska varelser öfver ytan och deras geologiska succession i tiden; ty i båda fallen hafva varelserna varit förenade genom vanlig generation och modifikationssätten hafva varit de samma. Vi se fulla betydelsen af det märkvärdiga faktum, som öfverraskat hvarje resande, nämligen att på samma kontinent under de mest skiljaktiga förhållanden, under hetta och köld, på berg- och lågland, i öknar och träsk, de flesta invånare inom hvarje större klass äro fullkomligt beslägtade, ty de äro afkomlingar af samma förfäder och tidigare nybyggare.
