Det kända förhållandet, att alla förgångna och lefvande organiska varelser kunna anordnas i ett fåtal klasser, i grupp under grupp, och att de utdöda formerna ofta passa in emellan de nyare grupperna, kan förklaras enligt teorien om naturligt urval med dess biträden förintelse och karaktersdivergens. Enligt samma grundsatser se vi hvarföre de ömsesidiga slägtskapsförhållandena emellan formerna i hvarje klass äro så invecklade och måste sökas på omvägar. Vi inse hvarföre vissa karakterer äro mera än andra brukbara för klassifikationen — hvarföre adaptiva karakterer, ehuru af ofantlig vigt för varelserna, äro af knappt någon vigt för klassificeringen; hvarföre karakterer som hemtas från rudimentära organer ehuru af ingen nytta för varelserna ofta äro af högt klassifikatoriskt värde; och hvarföre embryologiska karakterer ofta äro de värdefullaste af alla. Den verkliga slägtskapen emellan alla organiska varelser i motsats till deras adaptiva likheter beror på arf eller gemensam härstamning. Det naturliga systemet är en allmän genealogisk anordning med de förvärfvade graderna af olikhet betecknade med termerna varietet, art, slägte, familj etc.; och vi måste söka härstamningslinien uti de mest permanenta karakterer, hvilka de än må vara och af huru liten vital betydelse.
Likheten i benstomme hos menniskohanden, flädermusvingen, delfinens fena och hästens ben, det lika antalet kotor i girafens och elefantens hals, och otaliga andra dylika fall förklara sig sjelfva enligt teorien om härstamning med långsam och successiv modifikation. Likheten i modell emellan flädermusens vinge och bakben, ehuru begagnade till så olika ändamål, — emellan benen och käkarna hos kräftan — emellan kronbladen, ståndarna och pistillerna i en blomma är likaledes förklarlig enligt åsigten om gradvis modifikation af delar eller organer, hvilka ursprungligen voro lika hos en ursprunglig stamfader till alla dessa klasser. Enligt grundsatsen att successiva variationer icke alltid inträffa i en tidig period och gå i arf i en motsvarande icke tidig period, inse vi tydligt, hvarföre foster af ett däggdjur eller fågel med luftrespiration hafva gälspringor och bågformiga arterer liksom fiskarna, hvilka måste andas den i vatten upplösta luften med tillhjelp af väl utvecklade gälar.
Organers overksamhet, stundom med biträde af naturligt urval har ofta reducerat organer, om de blifvit obrukbara under förändrade lifsvilkor, och vi kunna klarligen förstå enligt denna åsigt betydelsen af rudimentära organer. Men bristande användning och urval verkar i allmänhet på hvarje varelse, då den kommer till mogen ålder och spelar sin fulla rol i kampen för tillvaron,
