försäkra, att karakterer som nu hafva uppnått sin yttersta gräns icke skulle kunna under nya lefnadsförhållanden åter börja variera, sedan de i flera århundraden varit oförändrade. Utan tvifvel skall slutligen såsom Wallace anmärkt en gräns uppnås. Det måste till exempel finnas en gräns för landdjurens snabbhet, då denna bestämmes af den friktion som skall öfvervinnas, af kroppsvigten som bäres och kontraktionsförmågan i muskelfibrerna. Men hvad som för oss är af vigt är, att de domesticerade varieteterna af samma art skilja sig från hvarandra i nästan hvarje karakter som menniskan observerat och utvalt, vida mera än de skilda arterna af samma slägte. Isidore Geoffroy S:t Hilaire har bevisat detta om storleken, och så är förhållandet äfven med färg och sannolikt med hårets längd. Hvad hastigheten beträffar, som beror på många kroppsliga karakterer, var Eclipse vida snabbare än någon hästart, och en draghäst är ojemförligt starkare. Så äfven bland växterna; fröna af de olika bön- och majsvarieteterna skilja sig vida mera i storlek än fröna af de skilda arterna i något slägte af samma två familjer. Samma anmärkning gäller om frukter af plommon och ännu mera om melon, så väl som i otaliga andra analoga fall.
Till slut en sammanfattning af hvad som blifvit sagdt angående uppkomsten af alla våra husdjurs och kulturväxters olika raser. Enligt min åsigt äro de yttre lefnadsvilkoren af högsta vigt på grund af deras inverkan på reproduktionssystemet, emedan de härigenom förorsaka föränderlighet. Det är icke sannolikt, att föränderlighet tillkommer alla organiska varelser såsom en inneboende och nödvändig egenskap under alla omständigheter, såsom några antaga. Föränderlighetens verkningar modifieras genom arf och genom regress; den ledes af många okända lagar, isynnerhet lagen om organernas ömsesidiga beroende. Något måste tillskrifvas de yttre lefnadsvilkorens direkta inverkan, en del organernas större eller mindre användning och derigenom blir resultatet särdeles inveckladt. I några fall har sannolikt kroasering af ursprungligen skilda arter haft en väsentlig andel i bildandet af våra förädlade raser. Om en gång i en trakt uppstått flera förädlade raser, så har deras tillfälliga kroasering under samtidigt användande af urval utan tvifvel mäktigt bidragit till bildande af nya raser; men i min tanke har man mycket öfverdrifvit vigten af varieteternas kroasering så väl beträffande djuren, som de växter, hvilka fortplantas med frö. Hos sådana växter deremot, hvilka tidtals fortplantas med sticklingar, knoppar eller dylikt är vigten af
