skola några varieteter, som lämpa sig efter klimatet och jordmånen eller som af naturen äro de fruktsammaste, besegra de öfriga, lemna mera frön och således redan efter få år helt och hållet undantränga de öfriga. För att uppdraga ett blandadt förråd af så närbeslägtade varieteter, som de olika färgade Lathyrus odoratus måste man hvarje år uppsamla dem särskildt och derefter blanda dem på nytt i tillbörligt förhållande, om icke de svagare år från år skola aftaga och slutligen dö ut. Så är förhållandet äfven med fårraserna; man har påstått, att vissa bergvarieteter af får bringa andra att dö ut, så att de icke kunna hållas tillsammans. Samma resultat har man äfven fått, då man hållit flera varieteter blodiglar tillsammans. Man kan till och med betvifla, att varieteterna af någon kulturväxt eller något husdjur ega så noga samma styrka, vana och konstitution, att de ursprungliga talförhållandena i en blandning af dem skulle kunna bibehålla sig ens under ett halft dussin generationer, om man lät dem kämpa med hvarandra såsom de organiska varelserna i naturtillståndet och icke årligen sorterade fröna eller ungarna.
varieteter af samma art.
Då arterna af ett slägte vanligen ehuru ej alltid hafva
mycken likhet med hvarandra i vana och konstitution och alltid i
skapnad, så blir kampen emellan arter af ett slägte, om de
komma i täflan med hvarandra, vanligen hårdare än emellan arter af
olika genera. Vi se detta i en svalarts utbredning öfver Förenta
Staterna, hvarest den utträngde en annan art. Utbredningen af
misteltrasten (Turdus viscivorus) i några delar af Skottland har
föranledt talltrastens (Turdus musicus) minskning. Huru ofta
höra vi icke, att en råttart i de mest olika klimat har intagit
en annans plats. I Ryssland har den lilla kakerlackan (Blatta
orientalis) öfverallt drifvit framför sig sina större anförvandter.
Våra bin, som nu blifvit införda i Australien, äro på väg att
utrota de små inhemska bien, som ej hafva gadd. En art
åkersenap har utträngt en annan, och så vidare i andra fall. Vi kunna
oklart inse, hvarföre striden är häftigast emellan de mest
beslägtade formerna, som nära på intaga samma plats i naturens
hushållning, men sannolikt skola vi i intet enda fall vara i stånd att
angifva huru det tillgått, att i den stora kampen för tillvaron den
ena har vunnit segern öfver den andra.
