Sida:Om arternas uppkomst.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
63
kampen för tillvaron.

skola några varieteter, som lämpa sig efter klimatet och jordmånen eller som af naturen äro de fruktsammaste, besegra de öfriga, lemna mera frön och således redan efter få år helt och hållet undantränga de öfriga. För att uppdraga ett blandadt förråd af så närbeslägtade varieteter, som de olika färgade Lathyrus odoratus måste man hvarje år uppsamla dem särskildt och derefter blanda dem på nytt i tillbörligt förhållande, om icke de svagare år från år skola aftaga och slutligen dö ut. Så är förhållandet äfven med fårraserna; man har påstått, att vissa bergvarieteter af får bringa andra att dö ut, så att de icke kunna hållas tillsammans. Samma resultat har man äfven fått, då man hållit flera varieteter blodiglar tillsammans. Man kan till och med betvifla, att varieteterna af någon kulturväxt eller något husdjur ega så noga samma styrka, vana och konstitution, att de ursprungliga talförhållandena i en blandning af dem skulle kunna bibehålla sig ens under ett halft dussin generationer, om man lät dem kämpa med hvarandra såsom de organiska varelserna i naturtillståndet och icke årligen sorterade fröna eller ungarna.


Kampen för tillvaron häftigast emellan individer och
varieteter af samma art.


Då arterna af ett slägte vanligen ehuru ej alltid hafva mycken likhet med hvarandra i vana och konstitution och alltid i skapnad, så blir kampen emellan arter af ett slägte, om de komma i täflan med hvarandra, vanligen hårdare än emellan arter af olika genera. Vi se detta i en svalarts utbredning öfver Förenta Staterna, hvarest den utträngde en annan art. Utbredningen af misteltrasten (Turdus viscivorus) i några delar af Skottland har föranledt talltrastens (Turdus musicus) minskning. Huru ofta höra vi icke, att en råttart i de mest olika klimat har intagit en annans plats. I Ryssland har den lilla kakerlackan (Blatta orientalis) öfverallt drifvit framför sig sina större anförvandter. Våra bin, som nu blifvit införda i Australien, äro på väg att utrota de små inhemska bien, som ej hafva gadd. En art åkersenap har utträngt en annan, och så vidare i andra fall. Vi kunna oklart inse, hvarföre striden är häftigast emellan de mest beslägtade formerna, som nära på intaga samma plats i naturens hushållning, men sannolikt skola vi i intet enda fall vara i stånd att angifva huru det tillgått, att i den stora kampen för tillvaron den ena har vunnit segern öfver den andra.