alla med mjuk näbb oundvikligen skulle omkomma; eller ock skulle ett urval ske af de tunnaste och lättast brutna skal, hvilket också som bekant varierar lika väl som hvarje annan bildning.
I kulturtillståndet uppträda ofta egendomligheter hos ett visst
kön och hålla sig ärftliga inom samma kön och sannolikt sker
detsamma äfven i naturtillståndet; om detta är förhållandet, så
måste det naturliga urvalet vara i stånd att modifiera ett kön i
dess funktionella förhållande till det andra könet eller i vanor,
som sålunda blifva mer eller mindre olika hos båda könen, hvarpå
man ej sällan finner exempel hos insekter, och detta ger mig
anledning att säga några ord om hvad jag kallar sexuelt urval.
Detta urval beror icke på en kamp för tillvaron utan en kamp
emellan hannarna om besittningen af honan, och resultatet af
striden är icke den svagare kämpens död, utan en obetydligare eller
alls ingen afkomma af honom. Det sexuela urvalet är derföre
mindre strängt än det naturliga urvalet. De kraftigaste hannarna,
som bäst fylla sin plats i naturen, lemna i allmänhet det största
antalet afkomlingar. Men i många fall beror utgången af striden
icke på styrkan i allmänhet, utan på vissa vapen, som kommit
hannen allena till del. En hornlös hjort och en tupp utan sporre
hafva ringa utsigt att efterlemna någon afföda. Ett sexuelt urval,
som ständigt ger segraren möjligheten af fortplantning, måste förse
tuppen med ett okufligt mod, långa sporrar och starka vingar för att
låta honom med större kraft använda sin beväpnade fot; på samma
sätt som en brutal handlande med stridstuppar vet att genom
sorgfälligt urval förädla sina djur i detta hänseende. Huru långt
ned i naturens skala dylika strider förekomma, vet jag icke; man
har berättat om alligatorhannar, huru de kämpa om en hona, vråla
och svänga rundt likt indianer i en stridsdans; laxhannar har man
stundom sett strida med hvarandra dagen i ända, och hannarna
af ekoxen bära ofta sår af andra starkare ekoxars käkar; den
såsom observator ojemförlige Fabre såg hannarna af vissa steklar
kämpa om en hona, som satt bredvid såsom overksam åskådare
af striden och sedermera åtföjde segraren. Striden är måhända
häftigast emellan hannarna af sådana djur som lefva i polygami
och dessa tyckas i allmänhet vara försedda med särskilda vapen
dertill. Rofdjurshannen är redan i och för sig väl beväpnad, dock
plägar det sexuela urvalet gifva både dem och andra djur
