utväxterna hos några hannar af hönsfåglarna och flera dylika. Analoga fall se vi också i naturtillståndet, till exempel hårtofsen på bröstet hos kalkonen, som hvarken kan vara ett vapen i striden eller någon prydnad, och skulle denna tofs hafva bildat sig först under tama tillståndet, skulle vi kalla den en monstrositet.
För att göra klart, på hvad sätt i min tanke det naturliga
urvalet verkar, måste jag med läsarens benägna tillåtelse gifva
ett eller två tänkta exempel. Vi tänka oss först en varg, som
lefver af åtskilliga djur, som han förskaffar sig dels genom list,
dels genom styrka och dels genom snabbhet, och vi antaga, att
hans snabbaste byte, hjorten till exempel, af någon orsak hade
på någon trakt i hög grad förökat sig, eller att andra till dess
näring tjenliga djur hade förminskats på de tider då vargen hade
svårt att förskaffa sig föda. Under sådana förhållanden synes
det mig klart, att de smärtaste och snabbaste vargarna hafva
största utsigten att blifva vid lif och sålunda blifva skyddade och
utvalda, förutsatt likväl, att de på samma gång bibehålla nog
styrka att bemäktiga sig sitt byte äfven på en annan tid, då de
kunde tvingas att uppsöka andra djur till sin föda. Detta synes
mig lika sannolikt, som att menniskan kan föröka sina
vindthundars snabbhet genom sorgfälligt och metodiskt urval eller genom
detta omedvetna urval, som uppkommer af hvar och ens
bemödanden att förskaffa sig de bästa hundarna utan hvarje tanke på
rasens förädling. Jag bör tillägga, att i Catskillbergen i Förenta
Staterna finnas två vargvarieteter enligt Pierce, en af en smärt
vindthundlik form, som förföljer hjortar, och en annan mera tjock
med korta ben, som oftare angriper fårahjordarna.
Man måste iakttaga, att jag i ofvanstående exempel talat om de smärtaste vargindivider och icke om någon särskild, väl markerad variation. I de tidigare upplagorna af detta arbete yttrade jag mig såsom om detta senare alternativ ofta hade inträffat. Jag såg den stora vigten af individuela olikheter och detta föranledde mig att afhandla resultaten af menniskans omedvetna urval, som beror på bevarandet af de mest passande och värdefullaste individer och tillintetgörandet af de odugliga. Jag såg också, att bevarandet i naturtillståndet af en tillfällig afvikelse, såsom en monstrositet, skulle vara en sällsynt händelse, och att, om den bibehölls, den skulle i allmänhet förloras genom följande kroasering
