466 SJÖGREN, HJ. OM DE NORSKA APATITFÖREK0M3TEBNA. storlek; olivinkornen synas till sina begränsningar ej hafva tagit ntryck af plaiiioklasiisterna, hvilka tydligen bestämt de öfriga mineralens konturer. Olivinen är aldrig fullt frisk; tvenne olika sönderdelnings metoder kunna iakttagas; den ena försiggår utefter genomgångar eller oregelbundna sprickor, i hvilka nästan alltid magnetitafskiljnins egt rum; den andra uppstår genom inverkan mellan o Hvi nen s substans och plagiok läsens; denna är alldeles likartad med den, som redan af Törnebohm beskrifvits från olivinen i den ver inländska hyperiten.1) Olivinen omgifves då af tvenne omvandlingszoner, den inre klar, färglös, radials t rälig, utgörande ett obekant mineral, (sannolikt chrysotil) den yttre bestående af ljusgrön viridit, bildad af finstråliga, vinkelrätt mot begränsnings ytan stående, något dikroitiska liornhlendeindivider. I andra prof kan man iakttaga hur olivinen ursprungligen varit rikligt närvarande, men blifvit helt omvandlad i ett grått, grumligt aggregat af serpentin, hvarjemte rikligt med biotit och magnetit synes hafva uppkommit. Olivinen synes variera betydligt till qvantiteten äfven i den fullt ursprungliga bergarten; i flera prof från Odegården, Långö och Kragerö har hvarken olivin eller dess omvandlingsprodukter kunnat iakttagas. Af augitmineral förekommer en monoklin, grå art alltid; äfven då hypersten är närvarande uppträder den förstnämda i vida öfvervägande mängd. Dess begränsningsytor äro helt och hållet bestämda af plagioklaslisterna. Augitmineralet är sannolikt diallag på grund af genomgångarnes beskaffenhet. Det innehåller ofta i stor mängd grå och svarta interpositioner, som synes vara af samma beskaffenhet som de, hvilka förekomma i plagioklasen, men hvilka i diallagen ofta uppträda i mycket större mängd, så att mineralet stundom deraf blir nästan alldeles svart och ogenomskinligt. Interpositionema äro ordnade i rader, så att deraf en skarp sträckning uppstår, som är tyd'} Om Sterigos vigtigare Diabas- och G ab bro arter, K. V. A. Handl. Brt 14, 1877.
