Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
114

Naturligtvis måste dock finnas en sådan gräns, ty eljest kommer man förr eller senare i kollision med de angränsande folkens, ryssars, tyskars och danskars, rätt till sina vattenområden.

Tydligt är, att berörda allmänningsområdes yttergräns sammanfaller med den svenska territoriella äganderättens yttergräns. Den är alltså beroende af folkrättsliga regler. Enligt numera gängse åsikt torde en stats yttre vattengräns sträcka sig så långt från stranden som skotthållet från en kanon.[1] För särskilda fall kan dock gränsen vara bestämd genom aftal eller genom särskild lag. I detta senare afseende må erinras därom, att enligt K. kung. d. 5 maj 1871 sträcker sig Sveriges vattengräns från Kullens fyr till norska gränsen en geografisk mil från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt af hafvet öfversköljes.

Härigenom är emellertid statens vattenområde begränsadt och individualiseradt och kan alltså utgöra föremål för äganderätt.

Förut är sagdt, att staten är ägare till det yttre vattenområdet. Vi vilja nu anföra positiva bevis härför.

Den speciella privaträtten har endast att reglera rättsförhållanden mellan enskilda personer med hänsyn till vissa yrken. Men gällande lagar angående jakt- och fiskerätt innehålla icke endast rättsregler, som sålunda falla under privaträttens område, utan jämväl rättsregler, hvarigenom staten åt enskilde omedelbart öfverlämnar nyttjanderätt, som de förut icke haft.

Då nu staten på ett generellt sätt genom sin lag utdelar

dessa rättigheter och då vidare staten icke kan härleda sin rätt från annat rättssubjekt, måste staten hafva äganderätt till i fråga varande vattenområde.

Detta bestyrkes jämväl af vissa bestämmelser uti gällande lag om rätt till fiske.

Förfoganderätten till statens vattenområde tillkommer i regel hvarje svensk undersåte, som däraf vill begagna sig – allmänningsrätt. För vissa fall fordras dock särskildt tillstånd af statens högste representant konungen eller af dennes befallningshafvande.

Om enskild strandägare vill idka fiske å

allmänningsområdet medelst utsträckande af fast redskap, såsom fiskegård eller

  1. Holtzendorf a. a. s. 71.