Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146

boskapsstock på hvarje niotal trög eller fjärdedels gärdemantal. För utrönande af hvarje bondes hemmantal skulle med ledning häraf samtliga innehafvare af jord »till namn, läge och lasstal uppgifva alla af dem begagnade och kända slåtter- och odlingslägenheter inom samfälligheten», hvarefter desamma skulle af vederbörande förrättningsmän »noggrant besiktigas och till lasstalet uppskattas».[1]

Beträffande de delar af Gäfleborgs län, som blefvo föremål för afvittring, torde jämväl omfånget af den privata äganderätten hafva sammanfallit med omfånget för den faktiskt odlade jorden. För Ljusdals, Färila och Hogdals socknar bestämdes nämligen, »att inägor tillika med slåtterröjningar och torp» skulle »endast till yttre gränserna» till deras rätta vidd och läge utsättas, men finge icke på kronans bekostnad i och för afvittringen afmätas.[2] All odlad jord torde härigenom vara förutsatt såsom jordägarne eo ipso tillhörig och i deras skattlagda områden inbegripen. Delningsgrunden var likväl för Gäfleborgs län icke innehafvet, utan »ågången skattläggning».[3]

Men hvad däremot angick det öfriga Norrland eller Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Lappland, har förhållandet varit annorlunda. Här har den odlade jorden, såsom ett helt betraktad, haft större omfång än den privata äganderätten.

Den enskilde jordägaren i dessa landskap hade en ovillkorlig äganderätt endast till de jordområden, som voro under förut ågången skattläggning inbegripna. Till andra odlade och häfdade ägor hade innehafvarne endast rätt att framför andra erhålla äganderätt.

För ådagaläggande häraf är det till en början nödigt att bestämma, hvilken jord var under ågången skattläggning inbegripen.

I förbigående vilja vi erinra om, att då, såsom förut är sagdt, afvittringen icke omfattade de byar, hemman eller lägenheter, som förut voro vare sig afvittrade eller skattlagda och till bestämda områden i in- och utägor afrösade, här endast afses de jordegendomar, som väl voro skattlagda men icke till in- och utägor afrösade, d. v. s. de egendomar, där den

  1. K. Br. d. 20 april 1841 §§ 6–8 (n:r 14 Ekström).
  2. K. Br. d. 12 maj 1832 p. 1 (n:r 37 Ekström).
  3. K. Br. d. 5 april 1770.