Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
172

Medelst upplåtande af dels nyförvärfvade dels gamla frälsegods under en mer eller mindre prekär besittningsrätt eller ock i vissa fall genom bibehållande af de gamla kronoåborna vid deras förra rättigheter uppkom den s. k. frälse-skattejorden.

Med afseende härå voro tydligen frälsemännen jordägare och på grund däraf räntetagare, men åborna nyttjanderättshafvare. Någon väsentligare förändring inträffade icke vid de förra kronogodsens öfverflyttande till adeln, än att kronans äganderätt och ränterätt öfverläts på adeln.

Visserligen förekommer flerstädes den uppfattningen, att besittningshafvaren skulle vara jordägare. »När å frälse jordäganderätten skiljes från ränte-äganderätten, uppkommer den art frälse, som kallas frälse-skatte», säger Linde.[1] Men detta står i uppenbar strid med besittningsrättens natur. Det borde riktigare heta: när å frälse jordägaren afskiljer besittningsrätt mot ränta, uppkommer frälse-skatte. Att denna uppfattning icke varit för rättsmedvetandet främmande, kan i öfrigt ses af följande. Uti ett här ofvan anfördt bref af Karl XI, dateradt Karlshamn d. 30 juli 1681, säger sig konungen anse det »betänkeligit att förläna skatterättighet åt våre vndersåthare, som sig anbjuda Båtzmanshåll uti Blekinge præstera, effter Grundrättigheeten intet således kan eller böör i från publico till serskilte och private personer abalieneras, vthan i dess ställe williom Wij effterlata dem en sådan besittningsrätt till deras säkerhet, att ingen eho han vara må, skall nu eller till kommande tijder kunna eller få driffwa dem och deras artfwingar dher i från, så länge de prestera gått båtzmanshåll och fullgöra sin af hemmanen till Oss och Cronan hörige plicht». Här sättes tydligen grundäganderätten och besittningsrätten emot hvarandra, Härjämte säges det ock flerstädes om »purt crono», »att kronan, men ej åboerne, äger både jord och ränta».[2]

Ett särskildt slag af kronojord var s. k. sämje-, stadge-, stubbe- och röjselrätt.

Som uppkomsten och naturen af detta slags jord är inom vår rättshistoria åtminstone delvis insvept i djupt mörker, skola vi ägna denna fråga någon uppmärksamhet.

Om vi till en början sammanfatta alla dessa slag af

besittningsrätter under ett enda namn, sämjerätter, samt rådfråga

  1. Ekonomilagfarenheten § 75.
  2. Se Sbg F. s. 432.