17:de seklets rättspraxis. Särskildt sedan frälseköpen tagit större omfattning, visade det sig allt nödvändigare att noggrant särskilja sämje- och stadgehemman från skatte- och kronohemman. Härvid synes man till en början velat betrakta sämje- och stadgejorden såsom en särskild jordnatur emellan krono och skatte. Men slutligen har man i praxis enat sig om att hänföra hela ifrågavarande jordnatur till kronojorden.
För att belysa de olika uppfattningar, som under denna utveckling bröto sig mot hvarandra, vilja vi anföra några data. Enligt kammarkollegii protokoll d. 14 sept. 1650 rannsakades om sämje- och stadgehemmannens beskaffenhet »och befanns att dessa voro separerade ifrån skattehemmanen», hvarvid en af kollegii ledamöter anförde, att enligt hans erfarenhet i Småland sämje- och städjehemmanen aldrig hade »prætenderat skatterättighet». Jämlikt Kungl. dom d. 23 nov. 1694 förklarades ock för visst fall, att ett hemman var sämje- och ej skatte[1]. Medelst kammarkollegii skrifvelse d. 2 mars 1704 upphäfdes en år 1700 verkställd förmedling å tvenne kammarrådet S. Tham tillhöriga sämjehemman, på den grund att »sämjehemmans egenskap närmade sig den af skatte»[2]. Vid öfverläggning angående upprättande af ny jordebok för Västmanland d. 6 maj 1696 förklarades, att sämje- och besittningsrätter skulle uppföras under kronotiteln, men näst efter krono[3]. Vidare definierade presidenten i reduktionskollegium Gustaf Soop stadgehemmanen såsom »det af en allmänning optages och ingen frihet derpå hafver nått, utan strax hafver låtit det skattleggia och den familia som först dertill är kommen kan ej drifvas derifrån; och somblige kalla det stobberättigheter»[4]. Enligt ridderskapet och adelns samt krigsbefälets underdåniga petita d. 6 aug. 1668 p. 53 förklarades stadgehemman vara »ett Jus Emphyteuticum förmedelst ett serdeles Contract och emot en viss och tingad städjepennings erläggande i förrige tider af åboen reqvirerat att besitta Cronohemman eller Jordh odrifven»[5]. Samma år d. 27 aug. förklarades ock i en Kungl. Res., att »stadge eller sämjehemman» vore »af åtskillig art, somblige till evärdelig
tijd, somblige till dess deras stadgepenningar dem åter
