Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
200

Det är redan förut sagdt, att mark-, öres-, örtugs- och penninglandet ursprungligen var ett på utsädets storlek bestämdt ytmått.[1]

Men i och med det att öretalet blef delningsgrund i by, fick det härjämte betydelse af jordatal, d. v. s. fastighetsmått. Ett öresland t. ex. kunde sålunda betyda dels viss areal åker, dels ock denna areal + en på öreslandet i förhållande till en bys hela öretal åbelöpande andel af tomt, äng, skog, slåtterlägenheter, fiskevatten, fäbodevallar, kvarnar och vattenverk, sand och grustag, hyttor m. m., eller med ett ord byns alla adpertinenser.

Det var en bestämd skillnad mellan öretal såsom ytmått och öretal såsom jordatal.

På detta sätt kunde och kan hvilket åkermått som helst blifva jordatal.

Utom öretalet hafva sålunda i olika landsändar förekommit åtskilliga andra, såsom i Dalarne spannland, snesland, bandland och kafvelland, i Helsingland och Medelpad mål, i Ångermanland sädesland eller seland, i Västerbotten pund och spannland. Alla hafva det gemensamt, att de ursprungligen endast varit ytmått för åker, vare sig de blifvit bestämda med hänsyn till utsädet, såsom öretalet, måltalet m. fl., eller med hänsyn till skörden, såsom bandlandtalet.[2]

I öfrigt förekomma ofvan angifna beteckningar ännu i dag i delar af Dalarne och Norrland, dels såsom ytmått dels såsom jordatal. I Dalarne t. ex. skiljer man på snesland och bandland i areal (ytmått) och bandland såsom reducerad jord (jordatal). Det förekommer exempel på kappland och kvadratrefvar, ja på ar och kv.-meter, dels i areal dels såsom reducerad jord.

När i nyare tiden mantalet uppkommit såsom fastighetsimått, torde det hafva bildats genom sammansättningar af vissa

jordatal, såsom man kan se i Norrland, där det s. k. gärdemantalet bevisligen bildats på antydt sätt.[3] Men att så äfven

annorstädes varit förhållandet, kan man se däraf, att de s. k.

  1. Steenstrup: »Studier over Kong Valdemars Jordebogn Hildebrand: Sveriges Medeltid, s. 243–245.
    Se ytterligare Thulin: Om mantalet, s. 93 och 103 ang. 1547 och 1604 års skattläggningar i Vesterbotten och Gestrikland.
  2. Se härom Thulin: Om mantalet s. 65 ff.
  3. Thulin: ibm.