Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
40

Mo härad var en koloni at virdar, men betalade en landskyld at 50 nötkreatur hvart 4:de år till västgötarne.[1]

Hvad jordäganderätten angår, är den till sina grunddrag öfverensstämmande med hvad förut anförts från Svealandskapen.

Den privata äganderätten torde jämväl i Västergötland endast hafva omfattat inhägnad jord. Och inom hägnad lades ursprungligen endast åker och äng; d. v. s. kultiverad jord.

Västgötalagarna omtala tvenne slag at hägnad: »tomptæ garþær» och »utgarþera Den förra omgaf bytomterna,[2] den senare odlade ägor.[3]

Äganderätt till tomt var första upphofvet till privat jordäganderätt. Alla andra inägor voro endast åtföljder till tomten. Häraf uttrycket: »tomt är åkers moder». Häraf ock stadgandet: »vtskipter oc garþer þer skada all til tomptæ at læghmæli».[4]

Men på västgötalagarnas tid var omfånget för den privata jordäganderätten utsträckt till jord »innan garþs», d. v. s. till jord inom »utgarþer».

Man kan se detta däraf, att rättigheten till fri disposition at den byn omgifvande ouppodlade marken var beroende at ägandet at »attundæ löter attungx», hvarunder inbegreps laga tomt i by (20 alnar lång och 10 alnar bred[5], 1 öresland jord samt 6 lass äng.[6] Detta jordinnehaf medförde nämligen rätt till intäkt, skogsfång m. m. å allmänningen. Hade man mindre jord än åttondedelen af en attung, hade man endast rätt till »löf ok lok» och »undir wiþæer». Innehade man laghäfdad och inhägnad intaga å byamark, hade man visserligen rätt till yxbörd i skogen till »vndir wiþær», men ingen rätt till bärande träd eller till »utskift». Han ägde nämligen icke rätt »vtan garþ til almannigs», men å andra sidan ägde ingen rätt mot honom »innæn gard».[7] Var ej jorden inhägnad, ägde grannarne »vitu» att densamma var allmänning.[8] Den, som ändtligen ej ägde del hvarken i hägnad eller grind, åker eller äng, hade icke heller någon rätt »utængarz».[9]

  1. Schlyter: Jur. Afh. II s. 41–45.
  2. V. G. L. I JB. 9 o. II JB. 21.
  3. V. G. L. I: JB. 13 pr. o. § 4; 15 pr.; 17–18, Samt Forn. balk 1 o. 3 jämte motsvarande lagrum i den yngre lagen.
  4. V. G. L. II JB. 17 o. I JB. § 2.
  5. V. G. L. II JB. 18.
  6. V. G. L. I JB. 7 § 3 o. II JB. 19.
  7. V. G. L. JB. 13 § 4; II JB. 32.
  8. V. G. L. I JB. 15 o. II JB. 34. Jmf. ock I JB. 17–18.
  9. V. G. L. I Forn. B. 3 o. II Utg. B. 8.